Nyligen svängde Moderaterna och öppnade för samarbete med Sverigedemokraterna i enskilda sakfrågor. Mycket har sagts om detta. Men det mesta har kretsat kring hur det påverkar relationerna inom Alliansen och möjligheterna att bilda regering efter nästa val.
Visst är regeringsfrågan viktig. Men det är lika viktigt att prata om varför ett samarbete med Sverigedemokraterna ur ett rent värderingsperspektiv borde vara uteslutet, även i enskilda frågor.
Ett sakområde som pekats ut är kulturpolitiken. Kanske vet vi från Norrbotten bättre än någon annan i Sverige varför just detta vore så allvarligt.
Vi bär med oss en historisk erfarenhet av vilken makt och laddning som ligger i just kulturpolitiken.
För mig räcker det att titta på min egen familj för att påminnas om detta. Min mammas modersmål är minoritetsspråket meänkieli.
När hon gick i skolan var det förbjudet att tala meänkieli både under raster och lektionstid. Det var ett led i den försvenskningspolitik som rått sedan slutet av 1800-talet. Den såg meänkieli och finska som ett hot mot svenskheten.
Det är ett av flera exempel på hur språk och kultur användes som verktyg i en ofta rasistisk politik riktad mot minoriteter i norra Sverige.
De flesta partier har lärt av historien, med ett stort undantag: Sverigedemokraterna. Det är inte länge sedan deras företrädare sade rakt ut att minoriteter som judar, tornedalingar och samer inte tillhör den svenska nationen.
Jag är övertygad om att det är precis tvärtom. Att människor inkluderas och ges rätt till sitt språk och kulturarv skapar förutsättningar för social sammanhållning.
När språk och kultur istället används som ett sätt att definiera ”vi” mot ”dem” sätts en farlig logik i rullning. Det är detta som gör det så farligt att öppna upp för samarbete med Sverigedemokraterna.
Moderaterna menar att samarbete är uteslutet i de frågor där värderingar står på spel. Men varje sakfråga ingår i en helhet.
Det går därför aldrig att urskilja enskilda frågor där samarbete skulle vara acceptabelt.
TCO är en partipolitiskt fristående facklig centralorganisation. Vi samarbetar med många partier men inte med Sverigedemokraterna. Deras värderingar är oförenliga med den fackliga grundidén om allas lika värde och rätt.
Som fackföreningar är vi duktiga på att förhandla och kompromissa. Men vi kompromissar inte om våra värderingar.
Eftersom sakpolitiken formas av värderingar är det också otänkbart att samarbeta i enskilda frågor. Och kulturpolitiken är en arena för att mötas, inte att definiera ut varandra.