Sedan urminnes tider har vi här i norr vant oss vid att skicka delar av vår gudalika och allmänt fulländade befolkning söderut när det har varit brist på arbeten här uppe.
Jag överdriver förstås, åtminstone lite, men jag gör det trots att jag själv föddes utan en enda droppe norrbottniskt blod i mig. Men efter att ha spenderat hela mitt medvetna liv här ser jag mig som norrbottning och lulebo rakt ut i den minsta kapillären i min kropp.
Här i norr går arbetsmarknaden som tåget och nu är det vi här uppe som har behov av arbetskraft.
Även om det bär emot är det bara att erkänna att det faktiskt finns dugligt folk och potentiella norrbottningar även bland svea- och götalänningarna. Eller i andra delar av världen för den delen. Alla som vill bli norrbottningar är välkomna.
I slutet av september gick norrbottningen och arbetsmarknadsministern Eva Nordmark ut och berättade att regeringen vill öka pressen på de arbetslösa att söka jobb i norr där jobben finns både nu och i framtiden.
Detta har på sina håll skapat grund för att rasa lite, främst i de delar av landet som tidigare inte höjt nämnvärt på ögonbrynen när de tagit emot horderna av människor från norr till sig. Nu tycker man att det är hemskt att människor ska tvingas riva upp hus, hem och familjer och flytta norrut.
Men precis så har det varit under lång tid, men då som sagt åt andra hållet. Jag har varit i den här branschen länge och en av de vanligaste frågorna när man träffat nyss arbetslösa i Boden eller Kiruna har varit om de nu kommer att bli tvingade att flytta söderut.
Det har varit verkligheten för arbetslösa i Norrbotten under lång tid. Ända sedan den 2 juli 2007 har det nämligen saknats möjlighet att begränsa det område man söker arbete inom på något sätt.
Förr i tiden fanns jobben i södra Sverige vilket ledde till en envägsförflyttning söderut av människor. Nu finns jobben här i norr och då protesterar man mot orättvisan. Som om det vore normalt att flytta söderut och något slags straff att flytta norrut.
Jag själv kan tycka att man, så långt det är möjligt, bör undvika att tvinga människor att flytta någonstans dit de inte vill flytta. Men det bör antagligen finnas någon gräns för hur mycket ersättning man som arbetslös kan få om man saknar arbeten att söka på det ställe man bor på, men inte är beredd att flytta dit det finns arbeten att få.
En diskussion om flyttkrav går säkert att ha, men att den hamnar på dagordningen först när det är flyttlass norrut som är aktuellt tycker jag är tråkigt.