En av de viktigaste EU-frågorna för kommuner och landsting, men också för många småföretag, avgjordes nyligen i Europaparlamentet, nämligen den nya upphandlingslagstiftningen.
Det blev en rejäl framgång för socialdemokratin.
Bara i Sverige köper offentliga organ – stat, landsting, kommun och offentligt ägda verksamheter – varor (t ex mat till skolor och äldreboenden), tjänster (från städning till finanskonsulter), byggnadsarbeten m medera för över 500 miljarder kronor, en halv biljon!
I hela EU utgör den offentliga upphandlingen 16 procent av BNP!
Förslagen från den belgiske socialdemokraten Marc Tarabella som fick parlamentets stöd innebär att det framöver inte bara är ”lägsta pris” som ska avgöra vilket anbud som vinner, utan en bredare definition ”ekonomiskt mest fördelaktiga anbud”.
I den bedömningen kan man mer än hittills låta faktorer som kvalitet, miljöskäl, sociala frågor och innovation styra valet.
Det ökar också möjligheterna att välja kooperativ eller andra not-for-profit företag som utförare av välfärdstjänster – och inte minst: kraven skärps på att kollektivavtal och andra regler följs t ex vid entreprenader.
Regelverket blir också lättare för småföretag, även om förenklingarna för t ex upphandlande kommuner borde ha blivit mycket större.
Dessa EU-regler måste följas i alla medlemsländer, men det går att göra en del anpassningar när EU-reglerna ska omsättas i nationell lag.
När den borgerliga regeringen gjorde det förra gången gick förändringarna tyvärr mest åt fel håll. Därför har många kommuner som har försökt bedriva en offensiv upphandlingspolitik tyvärr fått stryk på överklaganden.
Därmed blir upphandlingsreglerna en fråga både för EU-valet och den nationella valrörelsen.
Allra viktigast är kanske att senast om två år ska Sverige och de andra EU-länderna se till att gällande arbetsmarknadslagstiftning och kollektivavtal ska respekteras när kommuner och myndigheter upphandlar varor och tjänster.
Detta visar framförallt två viktiga saker:
– att Europaparlamentet är viktigt! Utan parlamentets insats hade dessa förbättringar inte kommit till stånd;
– att Europapolitik mer handlar om politiska än nationella olikheter.
Förbättringarna kom därför att ledande socialdemokrater lyckades skapa allianser med gröna och mittenpartier, när de dominerande högerregeringarna i EU har varit tämligen ointresserade av något annat än besparingar, privatisering och fria marknadskrafter.