Den svenska modellen som varit ett framgångsrikt recept under lång tid och stuckit ut internationellt bygger bland annat på vår gemensamt finansierade välfärd.
Systemet finansieras av kommun- och regionskatt och slutligen skjuter staten till en del till i form av statsbidrag.
Utifrån intäkterna kommer kommuner och regioner planera för vilken välfärdsproduktion man kan bedriva – och en av de viktigaste sakerna för oss som arbetar med att planera detta är det vi kallar för planeringsförutsättningar.
Det betyder helt enkelt att med viss grad av säkerhet kunna säga hur kostnaderna och intäkterna kommer förhålla sig till varandra.
Det kan också beskrivas som tydlighet. Alltså att staten, genom regeringen, är tydlig med vilka ambitioner man har för sin del av kakan och agerar därefter.
Ett exempel: Under pandemin när företagen stod inför stor osäkerhet gällande marknadens utveckling samtidigt som kostnaderna steg levererade S-regeringen historiskt stora satsningar mot både företag och välfärd. S-regeringen förstod alltså både vikten av stora insatser och därtill tydliga besked.
På samma sätt hade man kunnat hoppas att nuvarande regering hanterat krisen vi är inne i nu. Men istället för tydlighet menar istället den SD-stödda regeringens finansminister Svantesson gång på gång att besked får vänta.
Jag har i och för sig inga stora förväntningar på regeringens ambitioner vad gäller svensk välfärd, något som bland annat stöds av hur de hittills agerat genom att sänka skatterna för de med högsta inkomsterna med 13 miljarder.
Detta istället för att täcka upp finansieringsglapp som gjort att 48 kommuner och 17 regioner redan i år planerar för underskott och ett resultat som sammantaget blir minus sex miljarder samtidigt som prognosen för 2024 är ett underskott på hela 28 miljarder.
Det minsta vi kan kräva är att finansministern tar bladet från munnen och faktiskt säger vad regeringen tänkt sig. Utan tydlighet – inga planeringsförutsättningar och därmed behöver de allra flesta kommuner och regioner utgå från stora underskott 2024 och redan nu påbörja potentiellt drastiska nedskärningar. Nedskärningar som kommer drabba allt från barnen i skolan som på många håll kommer få samsas om färre lärare till alla medarbetare i välfärden som redan arbetat hårt genom pandemin för att hålla hjulen rullande.
Det spelar tyvärr ingen roll om regeringen till sist, säg framåt hösten då nästa budget presenteras, inser allvaret. Välfärden i Sverige kommer redan ha tagit stor skada.