Arbetslösheten ökar snabbt i spåren av coronapandemin. Bara sedan mars har över 270 000 registrerats som arbetslösa. 

Unga vuxna i storstadsregionerna är klart överrepresenterade, eftersom krisen har slagit hårdast mot restauranger, nattklubbar, nöjesparker och andra arbetsplatser som lockar unga. Andra förklaringar är att unga oftare har otrygga anställningar eller har kommit in till företaget sist och därmed står längst ner på turordningslistorna. 

Arbetslöshet är tufft. Man drabbas inte bara ekonomiskt utan förlorar gemenskap, kontaktytor och rutiner i vardagen. För att inte tala om påfrestningen av att leva med ovisshet. Men situationen för de allra flesta unga kommer snabbt att klarna.

Efterfrågan på arbetskraft kommer successivt att öka igen, och tack vare tidigare erfarenheter, referenser och arbetshunger kommer många att få sina gamla eller liknande jobb. Ungas rörlighet är också generellt sett högre, vilket gör att deras arbetsmarknad är större. 

Säkerligen kommer många unga att ta tillfället i akt och tidigarelägga sina studieplaner. Regeringen har tillfört miljarder för att öka antalet utbildningsplatser, så troligtvis har konkurrensen till drömutbildningen minskat. 

Det är inte situationen för de unga som bekymrar mig mest. 

Redan innan krisen hade en stor grupp svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, trots att konjunkturen var god och det kryllade av lediga jobb. Många var kortutbildade och/eller födda utanför Europa. Inte sällan rörde det sig om äldre personer, kanske med någon form av funktionsnedsättning. 

Nu växer gruppen för varje dag. Hela 170  000 personer är inskrivna vid Arbetsförmedlingen längre än ett år. Långtidsarbetslösheten bedöms bli den högsta sedan 90-talskrisen.

Studier visar att långvarig arbetslöshet ökar risken för flera negativa hälsokonsekvenser, särskilt stress och psykisk ohälsa. Sömnen försämras. Risken för kroppsliga symptom såsom huvudvärk och magbesvär ökar. 

De som inte får jobb eller en arbetsmarknadspolitisk insats riskerar att ställas utanför samhällsgemenskapen, vilket i sin tur kan leda till missbruk och kriminalitet. Om stora grupper ställs utanför uppstår ett motsatsförhållande till andra, och extremism och sociala konflikter kan lätt blossa upp. 

Långtidsarbetslöshet är farligt för både individer och samhället. 

Hur den ska bekämpas måste få stort utrymme i höstbudgetförhandlingarna. 

”Både Anders Behring Breivik, Peter Mangs och Anton Lundin Pettersson gick arbetslösa i långa perioder. Arbetslöshet går som en röd tråd genom allt dödligt våld, oavsett sort, från hatbrott till gangstermord.” 

Ur boken "Det som aldrig fick ske: Skolattentatet i Trollhättan"