Något skaver i mig. Det började långt innan vi slutade träffas. Innan Anders Tegnell blev kändis. Innan allt kom att handla om att bekämpa ett virus.
Men det skaver alltmer nu, i och med viruset. Och det som skaver är att det finns en så stor aningslöshet hos många politiker.
De fattar beslut för att hantera virusets konsekvenser, men tänker de ens på vilka konsekvenser besluten får? I realiteten. Jag undrar om de ens ställer sig frågan: ”Hur påverkar vårt beslut en vanlig arbetare och hennes barn?”
För jag vill inte tro att de bara struntar i svaret.
Ta karensavdraget. Regeringen visste att alla inte har råd att stanna hemma från jobbet när de är sjuka. För att minska smittspridningen slopade man därför tillfälligt karensavdraget. Klokt. Men för att få slippa avdraget framöver måste man förhandla bort det i kollektivavtal, enligt regeringens beslut i mars. Inte alls klokt.
För förhandling innebär byte. En förbättring här mot en försämring där. Kanske slopad karens mot lite lägre löneökning? För den med hög lön kan det vara ett attraktivt byte. Men vad ska arbetaren med låg lön sälja i en förhandling för att slippa karensen?
Hade man tänkt tanken hela vägen fram hade ett annat beslut blivit självklart: slopat karensavdrag för alla. På ett bräde skulle man då förbättra för varje enskild löntagare och öka jämlikheten generellt. Nu blir det tvärtom.
Ta hemstudier för högstadieelever. Det som har störst påverkan på en elevs resultat är hans/hennes bakgrund. Ett gravt misslyckande för skolan. Distansundervisningen har förvärrat det.
Nästan hälften av eleverna från lägre socioekonomisk miljö har svårt att klara distansundervisningen. Medan 86 procent av eleverna från högre socioekonomisk miljö klarar det utmärkt.
För mig säger det sig självt: Den som saknar eget rum, dator eller stabil uppkoppling får problem med hemundervisning.
Så hur kan smittspridningen hindras utan att barn och unga förnekas sin utbildning? Tänkte man ens den tanken hela vägen?
En del kan jobba hemifrån när de är småsjuka. En del kan ge barnen eget rum och dator. Men alla som inte kan det? Ska inte samhället byggas även för dem? För vanligt folk.
Det skaver att även i denna tid av kris tillåts klass och kön styra så väl vuxnas som barns liv. Politiker av alla färger pratar gärna och ofta om jämlikhet och om minskat utanförskap. Men när blir det verklighet?