Häromveckan presenterade regeringen sin höstbudget. En budget som sågas av Fackförbundet Kommunal som konstaterar att ”välfärden lämnas åt sitt öde” och att budgethålet motsvarar hela 15 388 undersköterskor, 7 694 barnskötare och 2 565 elevassister. Och visst är det så att detta kommer att märkas runt om i landet, i allas vår vardag.
Vid sidan om att vi står inför en välfärdskris minns vi hur dagens Tidöpartier talade sig varma om Sveriges landsbygder.
Kristdemokraterna gick så långt så att de lanserade begreppet Hjärtlandet och tillsammans gjorde regeringsunderlaget utfästelser om än det ena och än det andra som skulle vara bra för glesbygden.
Vad ser vi idag om vi tar på oss de glasögonen och tittar på två konkreta exempel i budgeten?
- En dyr och ogenomtänkt bränslebluff: I vårt län är vi beroende av bilen för långa transporter. Istället för att göra riktade satsningar för att på allvar hjälpa den som verkligen behöver bilen för att vardagen ska gå ihop ger Tidö-regeringen sig igen på kostsamma sänkningar av bränsleskatten (6,5 miljarder) som i praktiken ger mycket små effekter i plånboken och ökar utsläppen. Det är lätt att komma ihåg hur det gick förra vintern då man satsade 7 miljarder som i slutändan vid pump endast resulterade i 14 öre billigare bensin.
Därtill ska vi ha i minne att Tidö-regeringen förra året avskaffade det moderniserade reseavdraget som Socialdemokraterna så sent som på våren fått stöd för i riksdagen och som skulle gynna glesbygden. Istället återinförde man det gamla systemet som gynnar de med högre inkomster och därtill missgynnar de som reser med kollektivtrafik.
- Sämre tillgång till folkbildning i glesbygd: En annan verksamhet som nu är i Tidöpartierna skottglugg är studieförbunden då regeringen vill att anslaget ska sänkas med 500 miljoner fram till 2026, alltså en tredjedel (!). Något som kommer slå extra hårt på oss som lever och verkar i inlandet. Andelen glesbygdsbor i norra Sverige som tar del av folkbildning via studieförbunden är nämligen fyra gånger högre än hos dem boende i stora städer.
Utöver att politiken i sak skadar den svenska folkbildningstraditionen och utbudet i glesbygd är det anmärkningsvärt att det är Liberalernas Mats Persson som driver frågan, företrädare för partiet som så sent som förra året slog fast att studieförbunden ”bidrar till människors möjlighet att lära sig nytt hela livet”.
Men å andra sidan är det kanske inte så förvånande, det var ju ett annat Tidöparti som gick till val på att sänka stödet till studieförbund och folkhögskolor. Gissa vilket.