Moderaterna är ett parti som helt uppenbart anser att fattiga, sjuka och arbetslösa måste piskas med hårdare krav och lägre sociala ersättningar för att vilja arbeta.
De rika anses däremot behöva mer morötter, det vill säga skattesänkningar och RUT- och ROT-avdrag. Annars ökar deras skattefuskande. Klassintresse omvandlad till politik.
När man läser igenom moderaternas riksdagsmotioner är det svårt att dra någon annan slutsats än att de är ett utpräglat högerparti, som dessutom idag är på väg ännu längre högerut.
Kristerssons utsträcka hand till SD innebär att nyliberaler och rasister formerar sig till ett nytt svart högerblock.
Den växande ojämlikheten i vårt land beror främst på att vi haft för mycket av nyliberal högerpolitik. De senaste decennierna har skatter sänkts för de rika och socialförsäkringarna har urgröpts.
Sjuka och arbetslösa betalar idag högre skatt på sina inkomster än övriga. Det kallas för ”jobbskatteavdrag”. Statsmakten omfördelar förmögenheter och inkomster, genom välfärdspolitik och skatter, i allt mindre utsträckning.
Ojämlikheten skapar en oförsonlighet som sliter isär samhället. Vi behöver inte gå tillbaka till 1930-talet för att se dessa mekanismer.
Det räcker med att åka tunnelbana i Stockholm. Skillnaden i förväntad livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är idag 18 år. Två stationer som ligger längst med röda linjen, som jag använder för att ta mig till jobbet.
Att ändra på detta är inte omöjligt. Vårt land var en gång världens mest jämlika.
Det var ett land som gav en arbetargrabb från Tornedalen med hälsoproblem möjlighet att läsa vidare på universitet och känna sig tillhörig. Ja, jag talar om min egen politiska drivkraft.
Det land som gav mig nya livschanser lever fortfarande kvar inombords hos de flesta jag känner, oavsett hur de röstar. Att se detta är inte att vara nostalgisk utan realistisk. Vreden över den växande ojämlikheten är samhällsnyttig om den får bli motor i arbetet för ökad demokrati.
Idag anser inte bara socialister, utan även folkhälsoforskare och ekonomer på IMF och OECD, att svenskarna och den svenska samhällsekonomin mår bättre av mer jämlikhet.
Istället för att sörja avsaknaden av en riksdagsmajoritet som delar dessa insikter behöver arbetarrörelsen vässa sin samhällsanalys och organisera vreden.
Joe Hills uppmaning är lika relevant idag som då han levde: Sörj inte, organisera er!