Mina ögon grumlades av tårar, men jag hade aldrig känt mig mer klarsynt. När jag för första gången omfamnade min flickvän i ankomsthallen på Schwechat visste jag – det var så här det kändes att hitta hem.
Ja, kärleken kan kännas som en hemkomst från en lång pilgrimsvandring. Men den är samtidigt en upptäcktsfärd. Och liksom de bästa av resor har den fostrat mig. Kärleken är en lektion i tålamod, tolerans, respekt, förståelse, omsorg och uppoffring.
I en tid som drömmer om avskilda skogshyddor och frigörelse från allt som binder och förpliktar – en skräddarsydd värld, där inget är misshagligt eller obekvämt – har jag lärt mig att älska.
Det må låta banalt och måhända självklart, men är likväl en tröst i en värld där – som gamle Fjodor skrev i Bröderna Karamazov – “allting splittrats i enheter, var och en isolerar sig i sin lilla håla, alla fjärmar sig från varandra, gömmer sig undan och gömmer undan det man äger och, och det slutar med att man stöter bort sig själv från människorna och stöter människorna ifrån sig.”
Att hänge sig någon annan är en befrielse från detta skitnödiga jag som envist hävdar sitt oberoende. Gränsen mellan jag och du; mitt och ditt förlorar i betydelse: en plus en blir en.
Att säga "jag behöver dig" blir en påminnelse om vårt ömsesidiga beroende av varandra; att vi innehåller de vi älskar, och blir oskiljaktiga från dem.
Men det krävs tålamod och nyfikenhet att lära känna någon annan i djupet av dennes själ.
Människor är inte beställningsvaror med givna produktspecifikationer som du kan kryssa av på din önskelista. Vi kommer inte färdiga i ett paket, anpassade just efter dig. Så vi borde inte behandla andra som utbytbara produkter i skyltfönstret, utan som om det vore den första människa vi träffat: förutsättningslöst och fördomsfritt.
I en vardag som upplevs som alltmer kravfylld kan vi väl åtminstone visa varandra lite mänsklig hänsyn.
Gourmetmiddag i all ära. Men ett förhållande är inte en måltid man kan tillaga bara man följer “rätt recept” till punkt och pricka.
Det är husmanskost tillagat av amatörkockar, som visserligen inte behärskar alla matlagningstekniker, men som kompenserar med improvisation och lekfullhet.
Själen förtvinar utan mänskliga förbindelser. Den svälter i näringsfattig jord, där ingenting kan blomma.
Så se till att vattna din trädgård. Plantera nyfikenhet och tålamod; omsorg och medkänsla, och du ska skörda kärlek. Du ska väcka en bultande sol som glöder i ditt bröst, het som en svetslåga.