En proposition om ett värdlandsavtal med Nato är på gång.
ÖB Sverker Göransson tilläts skriva under ett samförståndsavtal om värdlandsstöd utan föregående debatt tio dagar före valet 2014. Alliansregeringen förorsakade misstänksamhet om att det var ett steg mot smyganslutning till Nato.
En alternativ Natoutredning med Blix, Ekéus, Hirdman, Ingelstam, Oscarson, Schori och Åkerström som medlemmar kräver att avtalet inte fullföljs.
Det verkar inte lyckas, och i så fall bör enligt utredarna Sveriges militära alliansfrihet skrivas in, liksom ett absolut förbud för utplacering av utländska kärnvapen på svenskt territorium. De anser det inte tillräckligt att vår regering och riksdag enligt avtalet ska ta de slutliga besluten.
Finns risker för Nato-angrepp från svenskt territorium mot tredje land? Vid ett seminarium nyligen i Stockholms ABF-hus sa kritikern Maj Britt Theorin att det behövs glasklara skrivningar utan tvetydigheter för den händelse vi skulle få en ny moderatledd regering och en president i USA av Donald Trumps eller George W Bushs sort.
Lars-Gunnar Liljestrand, ordförande i Fib-jurister sa: ´”Värdlandsavtalet handlar om övningar och krigsfall och möjliggör användning av militära anläggningar, transiteringar, styrkor under Natos befäl på svenskt territorium och flygningar över svenskt luftrum. Inga restriktioner för vapentyper anges.”
En bred opinion anser att nedskärningen av territorialförsvaret gått för långt. Förre chefen för Norrbottens regemente Jan Wickbom har länge varnat för denna utveckling.
I en ny antologi ”Försvaret främst” redovisar Wickbom sina tankar. Jag har själv bland 20-talet bidrag medverkat med uppsatsen ”Finland, Sverige och försvarsdebatten”.
Nu sker en viss återupprustning.
Behovet av förtroendeskapande åtgärder och civila insatser är förbisett. T o m en Z-debattör som Stig-Björn Ljunggren raljerar över sådana.
På 70- och 80-talen representerade Brandts östpolitik, Kekkonens fredspolitik och Palmes gemensam säkerhet viktiga grunder för avspänning och nedrustning. Tyska SPD krävde defensiva försvarsformer. Helsingforskonferensen 1975 om säkerhet och samarbete i Europa banade nya vägar för fred och frihet.
Ryssland motarbetar nu ytterligare framsteg inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Men vi får inte kapitulera, utan bör stödja ansträngningarna inom dess ram, trots svårigheterna som Ukraina- och flyktingkriserna medfört.