Ojämlikheten är ingen naturlag

"Resan till Sydafrika ger perspektiv på utvecklingen i Sverige", skriver riksdagsledamoten Linus Sköld (S), Älvsbyn.

"Resan till Sydafrika ger perspektiv på utvecklingen i Sverige", skriver riksdagsledamot Linus Sköld (S), Älvsbyn, i en gästkrönika på sidan 2 i NSD.

"Resan till Sydafrika ger perspektiv på utvecklingen i Sverige", skriver riksdagsledamot Linus Sköld (S), Älvsbyn, i en gästkrönika på sidan 2 i NSD.

Foto: Riksdagen

Gästkrönika2023-03-13 16:01
Detta är en ledarkrönika. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

För någon vecka sedan fick jag tillfälle att besöka Sydafrika. 

Å ena sidan det rikaste landet på den afrikanska kontinenten. Å andra sidan landet med världens kanske största klyftor. Efter hundratals år av förtryck har Sydafrika nu varit ett demokratiskt land i snart 30 år. 

På väg från flygplatsen in till Kapstaden stannade vi till vid Long March to Freedom, ett monument med 100 bronsstatyer av människor som haft betydelse för Sydafrikas resa mot demokrati och frihet. 

Det är talande att den sista statyn i raden föreställer Nelson Mandela. Sedan dess tycks frihet och demokrati inte ha utvecklats, snarare backat.

Apartheid formade samhället under 1900-talets andra hälft. Dessförinnan har samhället varit byggt på kolonialism i hundratals år. Européer ville åt marken att odla på och mineralerna i marken. 

Ursprungsbefolkningen blev i bästa fall billig arbetskraft åt kolonialmakterna. Undanträngda och systematiskt förtryckta. Dessa historiska skeenden har format strukturerna det nutida samhället är byggt på.  

Även om den politiska makten fördelades om vid demokratins genombrott är den ekonomiska makten i allt väsentligt fortfarande koncentrerad till en mycket liten minoritet. 

Samhället fungerar till del hyggligt likt ett västerländskt samhälle. Vatten, bostäder, vägar, skolor och sjukvård fungerar och finns tillgängligt för ungefär en tiondel av befolkningen. 

För den stora majoriteten finns så gott som ingenting. Inga jobb, undermåliga eller inga bostäder, knappt nån välfärd alls. Hopplöshet och våld breder ut sig. Tilltron till politik och demokrati verkar vika i takt med att korruptionen ökar och den omständliga byråkratin allt mindre levererar det människor hoppats på. 

Hemma igen är jag uppfylld av känslan att vi i Sverige är förpliktigade att göra vad vi kan för att stödja utvecklingen mot ett mer demokratiskt Sydafrika. Men jag har också fått ett perspektiv på vår samhällsutveckling. 

De senaste decennierna har klyftorna ökat i vårt eget gamla kära Svedala. Synen på samhällsutvecklingen mörknar allt mer. Och även om vi är långtifrån Sydafrika är det viktigt att vi kommer ihåg vad som kan hända när makten gör skillnad på folk och folk utifrån etnicitet. Hur samhällsklyftor och orättvisor kan mala ner tillit och demokrati och leda till våld och elände. 

Det är hög tid att vända också vår egen samhällsutveckling. 

I kristider drabbas de mest utsatta hårdast. Men det är ingen naturlag. 

Det vore en bra början om makten skyddade välfärden och de mest utsatta invånarna från katastrof istället för att värna köpkraften hos de med högst inkomster.