”Afghanska säkerhetsstyrkor klarar av att ta över ansvaret i de större städerna. Det går sämre på landsbygden och i ytterområden som redan nu kontrolleras av talibanerna”, bedömde överste Bengt Nylander vid ett seminarium nyligen hos ABF Stockholm om konsekvenserna av den omfattande minskningen av utländsk trupp som sker under 2014 i Afghanistan.
Nylander har varit högste militär befattningshavare för FN-insatsen UNAMA vid sidan av de Natoledda ISAF-styrkorna.
Afghanska säkerhetsstyrkorna – militär och polis – ökar jämfört med början av utländska närvaron 2001 från 10 000 till 350 000 personer 2015. De har fått utländsk hjälp med sin utbildning. ISAF minskar från som mest 150 000 till cirka 20 000 personer.
”Avgörande blir om löner kommer att kunna utbetalas. Om inte är risken stor för att många afghaner lämnar styrkorna. De bärande pelarna i landet är inte nationen, utan familjen och stamtillhörigheten”, ansåg Nylander.
Han framhöll att presidentvalet i april är viktigt. Sittande presidenten Karzai kan inte omväljas på nytt.
”Talibanerna försöker skrämma folk från att rösta, och det kan vara farligt att ta sig till vallokalerna. Den omfattande korruptionen är största problemet mot utvecklingen, ekonomin är inte i balans, bankväsendet har stora brister och skattesystemet fungerar inte”, avrundade Nylander.
Ann Wilkens, tidigare ambassadör i Pakistan och f d ordförande i Svenska Afghanistankommittén, var seminariets andra inledare. Hon pekade på att förhållanden i Pakistan har bäring på utvecklingen också i Afghanistan.
”Det finns 42 miljoner pashtuner, av vilka 28 miljoner bor i Pakistan, 14 miljoner i Afghanistan, med starka band över gränsen och en rörelse för självstyrelse. Motståndet är baserat i FATA, en buffertzon i gränsområdet från brittiska kolonialtiden med tre miljoner pashtuner. Det är ett otillgängligt bergsområde, där det är svårt att odla någonting, smugglingen är omfattande och man har ett slags självstyre utan fungerande säkerhetsapparat”, berättade Wilkens.
Dessutom finns det många andra minoritetsgrupper i regionen och flera andra konflikter i nära grannskapet, bland annat konflikten mellan Indien och Pakistan rörande Kashmir.
”En viktig fråga är hur Iran kommer att förhålla sig”, menade Wilkens.
Sammanfattningsvis tyckte Wilkens att situationen ser mörk ut. På frågan om man borde söka en uppgörelse med ”förhandlingsvilliga talibaner” ansåg hon att en sådan är svår att uppnå.
Anna-Karin Johansson, SAK:s generalsekreterare och seminariets tredje inledare, berättade att SAK varit verksam i landet sedan 1980, redan från början av det sovjetiska kriget.
”Det som började med utbildning i norra Afghanistan har utvecklats till ett brett program som utöver ännu mer utbildningsstöd avser hälsovård, försörjning och samhällsstyrning, och omfattar kvinnor, barn, flickor och landsbygden. SAK har 5 000 anställda i Afghanistan, varav mer än 99 procent är afghaner, och omsätter årligen 280 miljoner kronor”, berättade Johansson.
Det gäller att se långsiktigt och skapa delaktighet, menade Anna-Karin Johansson.
Säkerhetsskäl gör det svårt att genomföra kommande presidentvalet. I det finns 11 kandidater. En vinnande kandidat måste ha flera grupper med sig, vilket tvingar fram samarbete som kan ses som ett positivt tecken.
Bland problem nämnde hon opiumproduktion och narkotikasmuggling, att resurser flyttas utomlands och att regeringen är dålig på att göra av med pengar som den faktiskt har.
”Militära insatser har dominerat, av pengarna från utlandet går bara tre procent till civila ändamål. Svenska militära insatsen har uppgått till 11 miljarder kronor”, konstaterade hon.
Hon framhöll att den sociala situationen har gjort stora framsteg.
”Antalet barn som får utbildning har ökat från en miljon till 7-8 miljoner, även om det finns kvalitetsproblem, och omfattar nu också flickor. dock oftast begränsat till 6-7 års tid. 50 procent av befolkningen är under 15 år. 85 procent av afghanerna bor numera i områden som har hälsovård, om än med vissa brister. Våra hälsokliniker används av både talibaner och regeringsstyrkor” sa Anna-Karin Johansson.
”Det finns en konstitution. Kvinnor sitter i parlamentet och regionala parlament, men det förs en kamp med oro över att talibaner ska få en starkare röst. Inom media vågar inte kvinnor bli journalister” fortsatte hon.
”SAK:s medvetna val har varit att aldrig söka militärt stöd i syfte att skapa förtroende till lokalbefolkningen”, berättade Anna-Karin Johansson.
”Men vi har blivit mer försiktiga när vi åker ut, och osäkerheten är större. Slutsatsen är ändå att mycket har förbättrats”, avslutade SAK:s generalsekreterare.
Bengt Nylander ansåg att SAK:s insatser är Sveriges viktigaste bidrag i landet, stabiliteten beror på om arbetslösheten kan minskas och att Ryssland är en historiskt viktig aktör i regionen.
Olika framtidsscenarior kan tänkas från inbördeskrig och grannländers militära inblandning till mer gynnsamma förlopp.
Närliggande länders aktiva stöd för en fredlig utveckling och ännu mera internationellt civilt stöd tillhör de avgörande frågorna.