Det är en sak att vara i opposition och kräva både det ena och det andra och en helt annan sak att faktiskt sitta vid makten. Det är väl Sjukvårdspartiet ett bra bevis på. I över tjugo år lovade de runt men när de väl fick makten höll de tunt. För fyra år sedan gav väljarna dem chansen att visa vad de gick för.
Tjugosex backade procentenheter i årets val visar hur väljarna tyckte att det gick. Det räcker inte med klatschiga reklamspottar i radio och tv när man under tiden i maktens boning levererar noll och intet.
Ser man på riksdagsvalet och vill hitta hoppfulla halmstrån kanske just det här kan vara ett sådant. För den nyvalda majoriteten i riksdagen gäller det nu att leverera de löften de strött omkring sig. Allt från elkriser till kriminalitet kommer att försvinna från Sverige nu när de får makten. Upp till bevis helt enkelt.
Om fyra år lär vi stå här på samma ruta och det enda vi kan vara säkra på är att högern kommer att hävda att det på något sätt är sossarnas fel när de misslyckats.
Förutsatt förstås att majoriteten håller. Det är väl långt ifrån osannolikt att ett par liberaler plötsligt får en ideologisk uppenbarelse och hittar ut ur det mörka rum de famlar runt i just nu.
När jag skriver det här har ännu ingen regering bildats, men högerpartierna har enats om fördelningen av vilka som ska få posterna som talmän och i riksdagens utskott.
Bland de vice talmännen har vi fått en person som under åren i riksdagen motionerat ett flertal gånger om att inskränka aborträtten och som kronan på verket inte heller tror på evolutionen.
Ta en stund och fundera över detta. En av riksdagens främsta företrädare tror att en högre makt skapade oss alla för sex tusen år sedan och att vi inte kan motbevisa det eftersom ingen idag levande människa var med då.
Hur i hela fridens dagar hamnade vi här?
Sedan valnatten har det känts som att vi har hamnat i ett parallellt universum. Tre borgerliga partiledare, alla vars partier fick ett minskat stöd av väljarna jämfört med valet för fyra år sedan, utropade ogenerat att väljarna hade röstat för ett borgerligt maktskifte.
Ledaren för det liberala partiet, som med nöd och näppe klarade sig kvar i riksdagen och gjorde sitt sämsta valresultat någonsin, stod segerrusig trots fyra färre liberala riksdagsmandat, och utropade att väljarna röstat för ett ”liberalt borgerligt maktskifte”.
Jag är rädd att det maktskifte som nu skett varken är liberalt eller borgerligt. Det är något långt mycket värre.