Sist det begav sig med en högerregering så betraktades industrin i Sverige som ”basically gone” och Norrbotniabanan åkte i malpåsen.
År 2014 blev Stefan Löfven statsminister och lade om kursen. Bygget av Norrbotniabanan drog igång igen och visionen om en nyindustralisering för Sverige lanserades. En målmedveten politik har drivit på den gröna omställningen och skapat tusentals nya jobb.
Nu är det vår industri hela världen har som förebild. Magdalena Andersson illustrerade detta genom att ge USA:s president Joe Biden en ljusstake gjord av fossilfritt stål. En betydelsefull signal till omvärlden att en hållbar framtid är möjlig.
Vi i norra Sverige har anledning att vara extra stolta över denna utveckling. Satsningar som Hybrit, H2 Green Steel, Northvolt med flera visar vägen för andra.
Det är inte en slump att dessa projekt finns i norra Sverige. Det är tack vare vår stora elproduktion. Genom indelningen i elprisområden kostar elen mindre där det finns ett överskott och vice versa. Indelningen ska få elmarknaden att investera där elproduktionen är för liten.
Därför är det oroande att SD-M-KD och L i Tidöavtalet skriver att Sverige på sikt ska bli ett elprisområde. Vem förde vår talan i avtalet?
Den senaste veckan har vi blivit påminda om hur viktigt det är med representation. Norra Sverige, mer än HALVA Sveriges yta, saknar ministrar i regeringen. Vi fick beskedet att förslaget till nytt reseavdrag skrotas.
Sedan fick vi beskedet att norra Sverige ställs utanför elpriskompensation samtidigt som vår industri varnar för att stora investeringar kan utebli. Mindre klirr i Sveriges kassa.
Det är inte enbart en symbolfråga med bred representation bland ministrarna. Det är en fråga om legitimitet och förtroende. Beredningen av regeringsbeslut är en gedigen process. Olika departement och statsråd får möjlighet att ge sin syn på ärenden. Besluten justeras.
Samtalen som förs i regeringskretsen ska inte underskattas. De kan föra upp frågor på den politiska dagordningen och påverka utfallet av regeringsbeslut.
Det står klart att Ulf Kristerssons regering behöver kompensera avsaknaden av statsråd från norr på andra sätt. Ett är att aktivt inkludera riksdagsledamöterna från dessa valkretsar.
Problemet är dock att vi är få som ska företräda norra Sveriges intressen. Och genom att SD gett bort ett av Norrbottens mandat till en kalmarbo och ett av Västerbottens till en skåning är vi ännu färre.
Vi måste jobba hårdare. Norrland får inte bli en blind fläck på regeringens karta.