I Sverige är det inte tillåtet att kvotera för att snabba på jämställdhetsprocessen. Däremot i Norge, där infördes en lag år 2006 om att styrelser i börsnoterade aktiebolag senast år 2008 skulle ha minst 40 procent kvinnor annars tvångsupplöstes styrelsen.
Och lagen gav effekt, Norge har genom denna lagstiftning världsrekord i kvinnlig styrelserepresentation. Ute i andra europeiska länder råder också kvoteringsvindar, men inte i Sverige här är det förbjudet att kvotera.
EU-parlamentet har nyligen röstat igenom kvotering för bolagsstyrelser och vi får hoppas att ministerrådet gör detsamma. Det skulle innebära att senast år 2020 ska alla medlemsländer se till att det underrepresenterade könet har minst 40 procent av ledamöterna i bolagsstyrelserna.
FN har också via kvinnokommittén uppmanat stater som undertecknat Kvinnokonventionen att använda sig av tillfälliga åtgärder som kvotering för att uppnå jämställdhet på arbetsmarknad, inom utbildning och politik. Processen måste snabbas på för att öka kvinnors makt och inflytande, men också för att ta till vara kompetens och utveckla bl a näringslivet.
Nu är socialdemokraternas valkonferens genomförd för riksdags- och landstingslistan i Norrbotten och listorna är varvade, varannan kvinna och man.
Det införde vårt parti redan 1994 och det är bra, men båda listorna toppas av män, vilket är mindre bra och det beror i sin tur på att fortfarande nominerar alla arbetarkommunerna män som första namn.
Det kan tyckas vara en bagatell men det är det inte, den posten är mycket viktig för andra maktpositioner och möjligheter att påverka i samhället.
Det vi dock kan glädjas åt är att vi på våra kommunfullmäktigelistor i Norrbotten har och säkert kommer att få nästa gång många kvinnor som toppnamn, som första kommunalråd och det innebär att frågor som till exempel att hälften av kvinnorna har en pension som ligger under fattigdomsgränsen kommer med all säkerhet förändras.
Den låga pensionen beror till största delen på deltidsarbete, lågt värderade kvinnoarbeten , ofrivilligt delade turer och avsaknad av barnomsorg dygnet runt.
I dag arbetar nästan 40 procent av alla sysselsatta på obekväm arbetstid. Ändå har knappt hälften av landets kommuner barnomsorg på kvällar, nätter och helger.
För att förändra detta måste vi ha politiker som vågar se orättvisorna och ta fajten och att det oftast är kvinnor, kan vi se inte minst i Norrbotten, nu senast i Kalix där man beslutat om heltider och att ta bort delade turer, sedan tidigare finns där möjligheter att få barnomsorg även på obekväm arbetstid.