Årsmötestider: den här våren (nåja, snögloppen galopperar vilt utanför fönstret) kliver jag av uppdraget som styrelseledamot i Nära Mat Boden, den ekonomiska förening som driver Saluhallen i Boden. Ett pionjärprojekt som nu står på stadig grund, mitt på Kungsgatan i centrala Boden. Utbudet i Saluhallen har ett gemensamt: allt är 100 procent lokalproducerat i Norrbotten.
Visst har vi hört talas om hur tufft det är för bönderna, etter värre med skyhöga dieselpriser och svindyr konstgödsel. Självförsörjningsgraden vad gäller livsmedel är generellt sett låg i det här landet. Dessutom lägre i Norrbotten jämfört med övriga Sverige.
För er som gillar morotskaka ordnar det sig i alla fall kortsiktigt: mjöl, socker och morötter klarar vi av att föda nationens befolkning med.
Väldigt mycket annat måste importeras. Varje korvbit, mjölkliter och limpa har betydelse – det finns lokala alternativ att lägga i matkorgen nästan oavsett var du handlar din mat.
Är det en naturlag att allt ont även för något gott med sig? Eller är det kanske vår desperata jakt efter själsligt plåster när ondska och elände drabbar oss. Oavsett vilket: kris och katastrof får långt fler att tänka ett extra varv vid matinköp.
Dystopin om att inga varuleveranser fungerar är högst realistisk i skenet av pandemier och krigskatastrof i Ukraina. Hur länge skulle vi klara oss? Mången nyfrälst prepper har införskaffat både vevradio och spritkök. Men att minska andelen importerad mat till förmån för lokalt kött i stekpannan och rybsolja från Tornedalen istället för Medelhavets olivolja, är minst lika viktigt.
När jag häromdagen läste att flyktingar från Ukraina drabbats av magsmärtor och illamående och i samma artikel får reda på att maten som serverats kommer från Kalmar! Och transporterats till Boden! – ja då trillade jag nästan ur kökssoffan.
Hur kan man misshandla mat så? Hur kan en myndighet ens fullfölja den typen av upphandling? Och blir det verkligen billigare?!?
Det är inte gem, toapapper eller centralt upphandlad resebyrå vi talar om. Nej – det här är vårt dagliga bröd, käket vi talar om, som ska färdas 134 mil Kalmar-Boden innan det läggs på tallrik. Jag hoppas innerligt att denna mat-misshandel får ett slut.
Flyktingar som tagit sig till Norrbotten förtjänar någonting att äta och någonting att dricka – så lokalt producerat som möjligt.
Att det dessutom skulle bidra till att öka efterfrågan på närproducerade råvaror och stärka en livsviktig bransch, ja det är ingenting annat än lök på laxen.