Det är lätt att vi människor lägger fokus på det som inte fungerar i vår tillvaro, och visst, det finns fortfarande mycket som behöver lagas eller utvecklas i samhällsapparaten. Inte minst vad gäller glesbygdens och norra Sveriges förutsättningar.
Men det finns också så mycket som fungerar väldigt bra, där samhällsmaskineriet gör vad det ska. Jag tittar på min egna kommun, det går inte långt mellan stunderna då jag som kommunalråd drar på läpparna och skänker en tanke till kommunens duktiga medarbetare, en duktig förening eller ett företag som gör storartade insatser.
Arjeplog är en gles kommun, Sveriges glesaste faktiskt. Samtidigt som är vi få invånare är kommunen också en av landets största till ytan, det innebär att våra skatteintäkter är låga samtidigt som vi har precis samma ansvar som vilken stor kommun som helst. Skolan, omsorgen av äldre och barn, infrastruktur, satsningar på näringslivet, snöröjning, ja you name it.
När vi levererar i enlighet med våra ambitioner, förutsättningarna till trots, ja då blir jag glad. Som grundskolan, för mig som socialdemokrat är det inmurat att barn ska ha samma förutsättningar oavsett var i landet man växer upp, där är grundskolan central. Att Arjeplog då innan jul utsågs till Sveriges bästa grundskolekommun av organisationen Föräldraalliansen är inget annat än mycket bra.
Eller att kommunen, trots långa avstånd till sådant som flyg och tåg och ännu med behov av ytterligare fiberutbyggnad ändå, enligt företagarna själva, har länets näst bästa företagsklimat är ett annat positivt exempel.
Eller att vår personal inom omsorgen tidigt hade en i riksmått rekordhög vaccinationsgrad som föranledde ett besök av Socialminister Lena Hallengren som ville ta del av kommunens arbete för att uppnå detta.
I föreningslivet saknas heller inte bedrifter, som när jag innan jul hade förmånen att ta emot Världens barn i Arjeplog efter att lokala eldsjälars arbete lett till att arjeplogarna skänkt mest pengar per capita i landet till insamlingen för andra året i rad.
Eller när ridklubben i somras på förfrågan snabbt gick in och tog ansvaret för att hålla vårt utebad öppet då den lokala campingen till följd av pandemin saknade resurserna för detta.
Missförstå mig rätt, det dummaste vi kan göra är att luta oss tillbaka och vara nöjda, vi måste hela tiden arbeta och kämpa för att våra resurser ska räcka till, att rätt beslut tas och att påminna makthavare om att vi har andra förutsättningar än större kommuner. Men låt oss varva det arbetet med att emellanåt påminna varandra om allt som faktiskt fungerar precis som det ska, eller bättre!