1916 delade England och Frankrike mellan sig upp regionen i kolonier genom Sykes-Picotöverenskommelsen som kan spåras i dagens konflikter.
Balfour-deklarationen 1917 förespråkade en palestinsk och en judisk stat inom Palestinas gränser, som följdes upp av FNs delningsplan 1947 som urartade efter sexdagarskriget 1967 med en 50-årig olaglig israelisk ockupation och bosättningspolitik, i dag fjärran från en tvåstatslösning.
USA med behov av billig olja har intervenerat med misslyckade krig i Afghanistan, Irak och Libyen.
Arabiska våren började 2011 i Tunisien, spreds till grannländerna och gav nytt hopp som nu skändligen grusats. IS terrordåd i Teheran kan bryta en gynnsammare trend i shiamuslimska staten Iran.
En dröm finns om en axel av trosfränder till Medelhavet som omfattar Iran, Irak med ett sekteristiskt shiamuslimskt styre, Syrien och Libanon.
Den okunnige, impulsive Donald Trump är en säkerhetsrisk, vilket hans resa till Mellanöstern visade. Trump stöder den andra regionala stormakten, sunnimuslimska Saudiarabien – och stänger dörren till Iran som Obama mödosamt öppnat - genom att ensidigt uppträda där, möta dess allierade och underblåsa konflikter genom att underteckna ett avtal för leverens av militärmateriel värt 1000 miljarder kronor som skapar jobb i USA.
Saudiarabien är inblandat i inbördeskriget i grannlandet Jemen, som det alltid önskat försvaga, där svälten är bland de värsta i världen och koleran breder ut sig.
I Irak står slutstriden om Mosul. I Syrien håller IS på att militärt nedkämpas, men svarar med terrordåd och mördande av oskyldiga över hela världen, inklusive Stockholm.
Flyktingströmmarna är gigantiska, förstörelsen, lidandet och dödandet obeskrivligt.
FN står maktlöst eftersom stormakterna är oeniga.
Finns det någon utväg ur eländet? Vi måste tro på det, även om det är svårt. Det krävs eldupphör, förhandlingar med vilja att nå resultat och politiska lösningar.
Ledande aktörer inom regionen som Saudiarabien, Iran och Israel och utanför regionen som USA, Ryssland och Turkiet måste upphöra att ensidigt bevaka egna snäva intressen och börja arbeta för gemensamma fredslösningar. EU utan egna intressen i regionen borde göra mera.
Kurder, shia- och sunnimuslimer måste acceptera att leva sida vid sida, och alla folkgruppers mänskliga rättigheter respekteras.
Gemensam säkerhet, en zon fri från massförstörelsevapen, demokrati och en Marshallplan för återuppbyggnad krävs om freden ska kunna säkras.