När Riksrevisionen i slutet av förra året presenterade sin granskning av exploatering av arbetskraftsinvandrare kom slutsatserna knappast som en överraskning för någon i fackföreningsrörelsen.
Att människor, i total beroendeställning för sin försörjning för att få stanna i Sverige, är enkla måltavlor för kriminella och oseriösa företag borde inte ha vart så svårt att räkna ut.
2008 beslutade den dåvarande Alliansregeringen och Miljöpartiet att ta bort arbetsmarknadsprövningen och det var bara ett av många beslut som pekade i farans riktning. Prövningen gjorde att berört fack fick vara med och bedöma om yrket man vill ta in arbetskraftsinvandring till var ett yrke där det råder brist på inhemsk arbetskraft eller om kompetensen redan finns på plats i Sverige.
Rätt och rimligt borde väl alla tycka?
När man kombinerade det med att undergräva det fackliga medlemskapet, skrotade arbetslivsinstitutet och kraftigt sänkte anslagen till Arbetsmiljöverket så accelererade utvecklingen av en otrygg arbetsmarknad där människor exploateras.
Cynisk och riktad politik med målet att underminera den svenska arbetsmarknadsmodellen. För har vi oreglerad arbetskraftsinvandring så riskerar arbetare att ställas mot arbetare och seriösa företag att slås ut. Regler saknas i dag för att skydda mot oskälig lön, att man inkvarteras i undermåligt boende eller att man sätts i skuld till arbetsgivaren.
Det saknas helt enkelt politisk styrning som gör att myndigheter samverkar eller ännu hellre att en myndighet får det övergripande sammantagna ansvaret. Till exempel och med fördel Arbetsmiljöverket.
Om inte annat visar det faktum att endast tre fällande domar för människohandel eller människoexploatering, i spåren av arbetskraftsexploatering, utdömts de senaste 15 åren komplexiteten och problematiken. Satt i relation till hur många som i praktiken utnyttjas är det med andra ord grönt ljus för att fortsatt utnyttja människor under slavliknande förhållanden.
Det enda rimliga är att arbetsmarknadsprövningen för arbetskraftsinvandring återinförs. Politiken måste ta ett helhetsgrepp för att motverka exploatering av arbetskraft. Det duger inte att offer för den här typen av verksamhet ramlar mellan stolarna för att de bollas mellan olika myndigheter. För att det ska kunna övervakas och utredas behöver även Arbetsmiljöverkets resurser stärkas och de regionala skyddsombuden tillåtas få full tillträdesrätt!
Det här cyniska utnyttjandet av människor måste helt enkelt få ett stopp!