För inte så länge sedan gjorde jag ett besök på rättspsykiatrin i Öjebyn, ett sjukhem med låsta dörrar och fönster och med svårt sjuka människor. Människor som oftast är så sjuka att de inte kan föra sin egen talan, kanske samhällets svagaste patientgrupp.
Jag blev oerhört berörd av besöket och tänkte att nästa krönika jag skriver ska handla om just psykiatrin och de människor som finns där.
Tystnaden är alltför stor både från oss politiker och samhället i stort när det gäller psykisk ohälsa. Vi måste ta denna sjukdom på större allvar, alla kan vi bli drabbade och det är när vi är friska som vi ska måste visa på behovet av bra vård.
Allt fler människor drabbas av psykisk ohälsa och den vård som finns tillgänglig räcker inte till. Psykisk ohälsa är idag den främsta anledningen till sjukskrivningar och kvinnor är mer drabbade än män.
Ett stort antal platser inom psykiatrin har försvunnit de senaste åren och det innebär att många patienter får klara sig utan vård eller blir utskrivna innan de är färdigbehandlade. För dem som saknar nära anhörig som kan hjälpa dem är risken stor att de dör.
Enligt socialstyrelsen får psykiskt sjuka inte heller samma goda vård för sina fysiska åkommor som andra och inte samma tillgång till läkemedel. Psykiskt sjuka patienter som också drabbats av en fysisk sjukdom blir dubbelt drabbade. Kampen mot psykisk ohälsa är både en jämliksfråga och en rättighetsfråga.
Psykiatrin har låg status inom läkare- och sjuksköterskekåren, vilket gör det svårt att få tag på utbildad personal. De läkare som arbetar hinner inte enligt dem själva ta hand om patienterna som de skulle vilja göra på grund av underbemanning.
De arbetar ofta under stor tidspress och ett av deras verktyg är ”samtalet” och det fordrar tid.
Fortfarande är skammen att ha en psykisk sjukdom stor, även om den glädjande nog avtagit med åren. Detta är ytterligare ett hinder att kliva över för den sjuke.
Sjukvårdsminister Gabriel Wikström lovar nu att satsa på psykiatrin vilket glädjer mig och Gabriel brukar hålla det han lovar. Han vill satsa på förebyggande insatser och fler platser i den slutna psykiatrin.
Regeringen har också beslutat att bedriva ett riksomfattande program för att förändra individers och samhällets attityder till personer med psykisk ohälsa. Gabriel Wikström säger: ”Det är viktigt att bryta tabun kring psykisk ohälsa, om skamstämpeln ligger kvar kommer många personer inte våga söka hjälp när de behöver den.”
Jag hoppas att Gabriels löften blir verklighet.