Luleå firar 400 år som stad i år

Nils Harnesk är ordförande för Luleå Lokaltrafik AB och avdelningschef vid Norrbottens museum.

Nils Harnesk är ordförande för Luleå Lokaltrafik AB och avdelningschef vid Norrbottens museum.

Nils Harnesk är ordförande för Luleå Lokaltrafik AB och avdelningschef vid Norrbottens museum.

Foto: NSD Arkiv

Gästkrönika2021-02-03 06:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I år firar Luleå stad 400 år. En del av historien berättas i den jubileumsutställning som öppnade på min arbetsplats Norrbottens museum i helgen. I maj publiceras kommunens egen jubileumsbok och i september ges Norrbottens museums årsbok ut med temat städerna 400 år.

För det är inte bara Luleå som fyller 400 år här i norr detta år utan även Piteå, liksom vår granne Torneå.

Värt att uppmärksamma är att städernas uppkomst främst kan härledas till den svenska kungamaktens intressen, inte lokala initiativ. 

Efter Nöteborgsfreden 1323 utgjorde nuvarande Norrbottens län i princip en allmänning för kungarikena Sverige och Norge samt republiken Novgorod.

Området var helt enkelt inte en integrerad del av någon statsbildning. Norrbotten var, då som nu, ett område rikt på naturresurser. 

För den svenska kungamakten var det tillgången på fisk och pälsverk som lockade och det första steget i att införliva regionen var att bilda socknar och uppföra kyrkor, det är också det vi ser i det tidigaste skriftliga källmaterialet från 1300-tal.

Vid samma tid tillkommer det bottniska handelstvånget, enklast förklarat ett förbud för befolkningen i norra Sverige och Finland att bedriva utrikeshandel. All handel var tvungen att ske via Stockholm och Åbo.

Under 1600-talets början hade utvecklingen kommit dithän att kronan beslutade om att städer skulle uppföras och särskilda marknads- och kyrkplatser i inlandet, däribland den i Jokkmokk. 

I städerna skulle sedan birkarlarna och landsköpmännen, bönder som fram till dess bedrivit handel fritt men med allt större inskränkningar, skriva sig som borgare i staden. Annars miste de rätten att bedriva handel.

I Luleå bodde stadens “borgare” inledningsvis kvar på sina gårdar i socknens byar och hade litet intresse av att flytta till en stad som till en början inte hade tillräckligt med jord och fiskerättigheter som kunde försörja dem. 

Krigen under 1600-tal och 1700-tal kom även de att sätta stor press på de små städerna vid Bottenviken vilket visar sig i den svaga befolkningsutvecklingen fram till mitten av 1700-talet.

Städerna hade en tuff början här i norr men dess befolkning, liksom norrbottningarna i allmänhet, härdade ut, anpassade sig och tog sig an nymodigheten med sedvanlig envishet och kreativitet.

Grattis till de första 400 åren och ta chansen att dyk ned i vår gemensamma historia under året som kommer.