"Det nya framtidslandet?" Det är namnet på ett nytt forskningsprogram vid Umeå universitet.
Målet är att få en bättre förståelse för den nyindustrialisering som nu sker i Norrbotten och Västerbotten och att resultaten ska få stor relevans för alla aktörer som vill uppnå en hållbar regional utveckling i norr.
Under kommande årtionden kommer miljarder att investeras i nya industrier, upp till 100 000 nya invånare kan behövas för att möta upp behoven av arbetskraft. Hur hanterar kommunerna detta? Hur hanterar staten det? Hur beskrivs och skildras Norrland i media och politik?
Det är några av frågorna forskarna ska försöka svara på.
Att just bilden, eller föreställningarna, om Norrland, är i brännpunkten igen märks bland annat i att Teg Publishing väljer att återpublicera idéhistorikern Sverker Sörlins avhandling Framtidslandet från 1988.
Det är nog få forskare förunnat att ens avhandling är fortsatt lika aktuell 35 år efter publiceringen.
Bara att säga namnet Norrland väcker känslor. Hur kan det komma sig att ett namn kan väcka sån debatt?
Kanske finns en del i namnet Norrland och dess historia. I ett kungligt brev utfärdat av kung Karl Knutsson år 1435 berättar han att han låtit bud utgå till Hälsingland och ”annorstädes i Norrlanden”.
Här omtalas alltså inte ETT Norrland utan ”Norrlanden”. Flertal. Det är vanligt i skriftliga källor åtminstone fram till sent 1500-tal.
Namnet uppkom som en svepande beteckning på de nordliga områden som den svenska kungamakten börjat göra anspråk på från 1300-tal och framåt. Ett klassiskt centrum-periferi-perspektiv som skildrade centralmaktens okunskap inför och generalisering av de områden man ansåg sig kontrollera.
Det är kanske det som gör att många, i likhet med mig, blir smått irriterad när man blir kallad för norrlänning, att ens hem och person blir reducerat till ett diffust och, för vissa, exotiskt nordligt landområde.
Vi som bor här vet vilken otrolig mångfald av människor, kultur och historia som präglar de nordliga två tredjedelarna av riket men vi smetas ändå på stämpeln ”norrlänningar”.
Än en gång är det naturresurserna i vårt hem som ska förverkliga det nya Sverige, senaste gången byggde de folkhemmet och den moderna välfärdsstaten. Nu ska det gröna, hållbara Sverige byggas med ”norrländska” naturresurser, energi och industri.
Den här gången hoppas jag bara att vi som bor och lever här faktiskt får ett inflytande på utvecklingen och inte bara utgör en kuliss och spegel för det nationella narrativet.