Kreativ landsbygdspolitik efterlyses

Susann Jonsson, Hovlös, skriver om landsbygdspolitiken i Luleå och Boden.

Susann Jonsson, Hovlös, efterlyser en mer kreativ landsbygdspolitik.

Susann Jonsson, Hovlös, efterlyser en mer kreativ landsbygdspolitik.

Foto:

Gästkrönika2020-11-18 06:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Om inte skolan, Konsum och macken funnits hade vi aldrig lyckats med Tree Hotel”, minns jag att Britta Jonsson Lindvall sa en av de gånger vi sprungit på varandra de senaste åren. Detta apropå nedläggningen av Vitåskolan. 

Britta menade att man pratar alldeles för lite om den grundläggande infrastruktur som krävs för att entreprenörer på landsbygden ska lyckas. Och det är ärligt ytterst måttfulla krav vi talar om. Ni som varit i Harads vet vad jag pratar om.

Om jag lyssnar på entreprenörer inom besöksnäringen i byaklustret Lassbyn-Sörbyn-Gunnarsbyn-Överstbyn vid Råneälven får jag ungefär samma svar. 

Skolan och lanthandeln är existentiella pusselbitar när man bygger och utvecklar en ny bransch i trakterna. Och så macken förstås. Full tank är frihet och möjligheter i norrbottniskt inland.

Vad har de här orterna gemensamt? Jo, de återfinns inom Bodens kommungränser. Där tror man på reell utveckling av landsbygden, inte bara vackert prat utan även pengar och politisk prioritering. 

Ska man nå målet om 30 000 invånare så har man förstått att landsbygden bär på en otrolig potential. Och där händer det grejer: succéföretag med internationellt renommé inom besöksnäringen och utväxling av kommunens livsmedelskluster som banat väg för REKO-rutter och saluhall med lokalproducerad mat. Det doftar modernitet och utveckling i framkant.

När förtroendevalda i Luleå trummar på om att nu genomförd folkomröstning handlar om skolan och därmed basta, så spelar det ingen roll. 

Om folk uppfattar frågan som något större och mer allomfattande, ja då måste man lyssna och förstå att det är allvar.

I Boden öppnas nästa år kommunens tredje lokala servicepunkt i Unbyn. Ingen blir väl överraskad om jag nämner de två övriga byar som tillhandahåller medborgarservice: Gunnarsbyn och Harads. 

I Luleå finns noll (0) servicepunkter på landsbygden. Exemplen talar sitt tydliga språk.

Vi vet alla vilka mekanismer som är i svaj. Luleå är på väg att få sina alldeles egna ”rostbälten” bortom den halvö som är staden, om man inte rätt förstår att tolka folkomröstningsresultatet. 

Få om ens någon tror på allvar att alla bya- och stadsdelsskolor blir kvar eller återöppnas. Men med tydligt ledarskap, en politisk vision om att helaLuleå kommun ska leva plus en portion sans och balans från alla parter, så går det att komma vidare.

Förresten: Tidningen Land erhöll häromdagen Sveriges Tidskrifters Stora pris 2020. Se där – ett tecken i tiden. Länge leve landsbygden!