Etthundratrettioen dagar. Så lång tid tog det att få en regering på plats efter höstens riksdagsval.
Det är lång tid med svenska mått, men inte så konstigt med tanke på utfallet i valet. I vissa europeiska länder hör det dessutom till vanligheterna att det tar ännu längre tid.
Med Januariavtalet finns nu förutsättningarna för att Sverige kommer att ha en regering som kan styra landet under den nuvarande mandatperioden.
Det finns saker i avtalet som TCO har efterfrågat och som jag är väldigt glad över – det ska satsas på vidareutbildning och kompetensutveckling och det ska genomföras en stor skattereform. Men det finns också sånt som vi absolut inte vill se, som en försvagning av anställningsskyddet för arbetstagarna.
Det brukar halvt på skämt, halvt på allvar sägas att en bra kompromiss är när ingen är nöjd. Det tycker jag är en lite väl elak beskrivning.
I en tid där den offentliga debatten är polariserad och ofta handlar om att positionera sig så långt ifrån varandra i stället för att hitta det som förenar, tycker jag att kompromissen i sig har ett egenvärde.
Det måste gå att komma överens i svåra frågor också. Alla får inte allt men alla får något. Och det gäller så klart inte bara i politiken.
Jag ser att det finns en rad utmaningar som Sverige står inför på både kort och lång sikt. För att hitta lösningar som faktiskt håller över tid, och som ger långsiktiga spelregler på alla möjliga områden, bör de stora frågorna vara förankrade på bägge sidor om blockgränsen.
Det ser vi nu ut att få på flera områden och det ger mig anledning att känna stor optimism inför framtiden. Den optimismen späs dessutom på av det faktum att vi har en regering som inte är beroende av nationalister.
I maj är det dags att vända blickarna mot Bryssel och valet till Europaparlamentet. Sverige får skicka 20 politiker till Bryssel och vem som får åka dit har betydelse.
Den tendens vi ser, inte bara i Europa utan i hela världen, som handlar om att vända sig inåt menar jag är mycket skadlig. Därför hoppas jag att vi får en bra och djupgående debatt om vad EU borde göra de kommande fem åren.
Vi norrbottningar förstår värdet av öppenhet mot omvärlden. Både våra traditionella industrier, men också de nya företagen, näringarna och akademin är beroende av att det på ett enkelt sätt går att sälja varor och tjänster till olika länder men också att arbeta och studera utan krångel.
Det bör vi ha med oss i bakhuvudet när vi går till vallokalerna i maj.
Europarekordet i regeringsbildning hålls för närvarande av Belgien. Där tog det för några år sedan 541 dagar innan landet fick ett styre.
I EU-valet tar det bara några dagar innan vi vet hur det nya parlamentet kommer att se ut. Min förhoppning är att det blir fler röster för öppenhet, samarbete och kompromissvilja. Det skulle vara det bästa för EU, för Sverige och för Norrbotten.