Klass. Ett ord på uppgång igen, efter decennier i det tysta. Pandemin har på ett så förtvivlat tydligt sätt visat upp klassamhällets fula tryne. Ingen kan längre hävda att de inte ser klasskillnader, eller att dessa inte spelar roll. 

När krisen slår till, drabbas de sämst ställda värst.  

Ta till exempel den påbörjade vaccineringen. Arbetare har som regel inte flexibla arbetstider. De kan inte komma senare två dagar i en månad, om de inte ansöker om tjänstledigt eller semester. 

Vi uppmanas alla att vaccinera oss, men för städare, barnskötare, betongarbetare och andra i LO-yrken blir det både dyrare och svårare att göra sin plikt. Det handlar om klass. 

Arbetare drabbas också värre av själva sjukdomen. Den som har ett LO-yrke har större risk att smittas. Det beror bland annat på att man inte kan jobba hemifrån, och därför träffar mycket folk både under pendlingen och på jobbet.

Dessutom har arbetare högre risk för ett svårare sjukdomsförlopp och för att dö. Det handlar om klass.  

Pandemins effekter på ekonomin drabbar också arbetare hårdare. Det är i hög grad arbetare som sägs upp, permitteras och som inte längre får jobberbjudanden. 

Det slår hårt mot vanligt folk som varken har en årslön på banken eller fonder att sälja. Arbetslöshet kan betyda privatekonomisk kris. Resultatet av en ickefungerande a-kassa och den stora mängden otrygga anställningar. Det handlar om klass.  

Färsk statistik från SCB visar att för första gången i modern tid räknas över 15 procent av den svenska befolkningen som fattiga. 

Samtidigt visar LO:s årliga rapport ”Makteliten” att den genomsnittliga inkomsten för en vd på ett svenskt storbolag i dag motsvarar 60 industriarbetares löner.Ojämlikheten är enorm och växer. Det handlar om klass.  

 Din yrkestitel ska inte påverka dina chanser att överleva en pandemi eller klara en ekonomisk kris. Men så är det idag. Och det måste vi ändra på.  

I delar av landet har våren börjat trotsa snön. Ljuset stannar längre. Fåglarna börjar dra i kvistar och strån för att bygga årets barnkammare. Det är tid för förändring. 

Pandemin ledde till att klassamhällets farliga konsekvenser blev tydliga. Den insikten måste nu betyda praktisk förändring. 

För mig är det mycket viktigt att i återstarten av Sverige, ska arbetare slippa otrygga anställningar. Sms-jobb, korta visstider, hyvlade tjänster – de är det moderna svenska klassamhällets emblem. Hela risken ligger i knät på arbetaren, som över en natt kan förlora sin inkomst och sitt sammanhang. 

Det emblemet vill jag riva ned nu. Och ersätta med det alla nu vet behövs för att klara såväl vardag som kris: en arbetsmarknad och ett samhälle byggt på hållbarhet och solidaritet.