Om du inte försvarat din sjukpenninggrundande inkomst – då står du med rumpan bar och tomt kylskåp! Kom ihåg att lära era barn det när dom ska ut i vuxenlivet.
Ni får gärna kalla mig naiv, men jag trodde att det offentliga socialförsäkringssystem vi alla bidrar till hade ett skyddsnät värt namnet som förmår fånga upp de som har sämre arbetsförmåga än jag. Var och en efter förmåga, och så vidare. Pyttsan.
Har du, oavsett orsak, inte gjort vad du kan i varje moment av ditt liv för att tjäna ditt levebröd, då får du skylla dig själv. Hyser vi månne ett förakt för svaghet?
För att ni ska förstå min upprördhet krävs exempel från verkliga livet: Gravid kvinna blir sjukskriven men nekas sjukpenning, vilket medför att föräldraförsäkringen också fryser inne (utöver det s k garantibeloppet). Beslutet överklagas, även av ansvarig läkare, men ligger fast.
Försäkringskassan vidhåller att hon inte ”försvarat sin sjukpenninggrundade inkomst” (citat Försäkringskassan beslut) och vid närgranskning finns en lucka på sex dagar(!) ungefär ett år tillbaka i tiden. För ett år sedan var inga barn planerade. Sånt är ju livet.
Är det så att vi i ivern att bibehålla legitimitet för vårt gemensamt finansierade socialförsäkringssystem visavi medel- och höginkomsttagare, sålt ut de människor som har det allra sämst? Att maskorna i skyddsnätet blivit större har vi hört men riktigt hur avgrundsdjupa hålen är på sina ställen, det anade i alla fall inte jag. Måste vi se till de stora flertalets vinning – mer än att försäkra oss om att fånga upp de som riskerar fattigdom.
Det resonemanget är ren och skär cynism, om ni frågar mig. De som på fullt allvar undrar ”va fan får jag för pengarna?” är inte så förfärligt många. Vi vet bättre.
När exempel som det ovan uppdagas blir jag sanslöst rosenrasande! Jag vill inte tro att det är sant, att några futtiga dagar ska avgöra en helt ny familjs livsförutsättningar: 2500 kronor per månad och socialtjänsten nästa. Vad gör den offentliga plånboken för vinst på det?
Jag blir lika förtvivlad varje gång människor drabbas av fyrkantiga myndighetsbeslut som får förödande konsekvenser och raserar tillvaron. Att ramla mellan de berömda stolarna i fel läge i livet kan göra att man aldrig reser sig igen. Att barn föds in i fattigdom är en realitet. Och tror du att det bara sker där du förväntar dig, i familjer med många barn som bor i invandrartäta förorter, då har du fel.
Kan man lagstadga om humanism vid myndighetsutövning? Gör ett försök vettja!