Om vi har träffats någon gång har du antagligen märkt att min ansenliga lekamen slutar strax söder om 200 cm över marken. Sedan så långt tillbaka jag kan minnas lider jag av en kronisk avsaknad av avståndsbedömning.
Det har genom åren gett upphov till allsköns festliga händelser. Som den gången jag skulle skynda mig ut från Coop Arenas rad 18 men missbedömde var sista stolen slutade och trappan började vilket fick till följd att jag gled ned på mina knän innan jag fick fast i en man med stor jacka.
Min avstånds- och måttdyslexi visar sig också när jag ska bedöma hur långa andra personer är eller när jag ska välja en låda av lämplig storlek när jag ska skopa upp matresterna efter middagen.
Är du 172 eller 185 cm lång? Ingen aning. Jag har alltid skyllt den här åkomman på min längd och nu har jag funnit det närmaste bevis för min tes som jag kan komma.
Your honor, jag presenterar bevis 1 A – Liberalernas partiledare Johan Pehrson.
Enligt min googleinsamling av bevismaterial är Pehrson lika lång som jag och han förefaller onekligen lida av samma knas i avståndsbedömningen. Mina utredningar har inte gett närmare svar om han också ramlar i trappor eller ser alla sina medresenärer på livets färd som hobbits. Istället är det dock tydligt att hans problem manifesteras genom hans ofattbart stora problem med att ta ut ett vettigt avstånd mellan hans påstått liberala parti och det han själv kallar för ”brun sörja”.
Att han dessutom gång på gång slagit fast att minskningen för hans parti från 5,49 procent i valet 2018 till 4,61 procent i årets val är ett bevis för en liberal, borgerlig seger styrker min tes än mer. Hans matlåda är för stor för dess innehåll.
Nu har han dessutom en klimat- och miljöminister från sitt parti som slår knut på sig själv för att nu försöka runda alla sina tidigare extremt tydliga avståndstaganden från den bruna sörjan.
Det blir närmast parodiskt att följa från sidan och man undrar onekligen hur i allsin dar det ska gå att fortsätta på det spåret särskilt länge till.
Klimat- och miljöministern förefaller dock inte ha längden på sin sida, men ingen regel utan undantag tänker jag. Den liberala ryggradslösheten är dock frapperande, uppenbart oberoende av längden på dess företrädare och det går inte att undgå att ifrågasätta vad deras parti egentligen fyller för betydelse i svensk politik längre.
Vill man vara en dörrmatta där samarbetspartier får kleta av den bruna sörjan från sina stövlar eller vill man vara liberaler på riktigt? Det är upp till bevis nu.