"Din resa har blivit inställd". "Ditt tåg har en senarelagd avgångstid". "Risken för trafikstörningar är större än vanligt".
Detta är budskap som vi tågresenärer alldeles för många gånger har nåtts av i vinter.
För norra Sverige är det avgörande att det finns pålitliga, hållbara transportmöjligheter. Det är viktigt både för konkurrenskraften, för klimatet och för människors möjlighet att leva och bo i denna del av landet.
Även om flyget ibland är nödvändigt, går det i de flesta fall alldeles utmärkt att resa med tåg. Men det förutsätter pålitlighet och att järnvägssystemet är robust - även i vinterväder.
Behoven är skriande, både av en utbyggnad av järnvägsnätet och ett omtag vad gäller järnvägsunderhållet.
Under årets allmänna motionstid i riksdagen skrev jag tillsammans med övriga miljöpartistiska företrädare för de norra länen en gemensam motion om att arbetet med järnvägen längs norrlandskusten måste påskyndas.
Att tidigare alliansregering satte arbetet med Norrbotniabanan på paus var ett dråpslag som sent ska glömmas. Avsaknad av dubbelspår längs Ostkustbanan upp till Härnösand skapar onödiga och långsamma flaskhalsar. Och blir det stopp blir konsekvenserna stora och förseningarna långa – om man ens kommer fram.
Dessutom måste järnvägsunderhållet fungera bättre. Den avregleringen som skett har inneburit ett system där ingen vare sig har överblick eller den kunskap som krävs, och dessutom har kostnaderna skenat.
Det duger inte att fortsätta som nu. Järnvägssystemet ska vara robust, då måste staten ta fullt ansvar för detta.
En tråkig nyhet som fått nationellt genomslag är att Kiruna kommun av ekonomiska skäl dragit ner på mjölken till barnen i skolan.
Centrumflytten i Kiruna har påfrestat kommunens ekonomi och samma sak riskerar att bli gällande för de orter där den nya, gröna industrin etablerar sig och där stora samhällsinvesteringar krävs.
Detta pekar på hur avgörande det är att de politiska och ekonomiska systemen inte lämnar invånarna i orter i sticket, orter som är nödvändiga för den gröna industrin och för stora företag som är viktiga för hela Sveriges välstånd. Regeringens ointresse för detta är anmärkningsvärt.
Staten behöver ta sitt ansvar – oavsett om det gäller järnvägen eller livsbetingelserna på orter där den gröna industrin kräver stora samhällsinvesteringar. Norra Sverige ska inte bli ett nytt Klondyke. Istället ska vi bygga goda livsmiljöer för människor att leva och bo i.
Alla kommuner, oavsett var i landet, måste kunna ha en välfärd att lita på. I detta ingår rimligen både tåg som kommer i tid och att barnen serveras mjölk i skolan.