Rika blir rikare medan fattiga bara blir fattigare. En verklighet hämtad varken ur Robin Hood eller Karl-Bertil Jonssons julafton, utan ur dagens Sverige. 

Sverige är ett fantastiskt land på så många sätt. Vi har ett skolsystem öppet för alla, en föräldraförsäkring som möjliggör delat ansvar och en sjukvård vi gemensamt finansierar. Vi har som land under lång tid visat att det går att kombinera stark tillväxt med en tydlig strävan efter jämlikhet. Kort och gott en svensk modell som är ett internationellt föredöme.  

Samtidigt finns en verklighet vi måste prata om. En skamfläck som måste belysas. 

För trots att vi är ett land fyllt av möjligheter så är möjligheterna inte alla förunnat. Under lång tid har klyftorna mellan människor växt sig allt större i Sverige. De allra flesta har fått det bättre men skillnaderna mellan de som har mest och de som har minst har ökat.  

Och visst är det som Jan Guillou skrev i Aftonbladet i helgen, förvånande att verkligheten inte skapar mer debatt. Att ny statistik från Eurostat som pekar på att 19 procent av svenskarna under 2019 riskerade fattigdom eller social utestängning på sin höjd blir en liten TT-notis.  

Tragiskt ja, men samtidigt kanske inte så förvånande när man tänker efter. Ojämlikheten är skadlig på många sätt och påverkar hela samhället. Men vi har levt med den växande under lång tid, vi pratar sällan klass i dagens samhälle även om den ständigt finns närvarande. Samtidigt som flera av samhällets utmaningar gjorts till individuella tillkortakommande och tilltron till politiken som samhällsförändrare har minskat.  

Ökad jämlikhet är helt avgörande för vår framtid. Det handlar om pengar, makt och livet. Det orimliga i att en vanlig arbetare ofta betalar betydligt högre skatt på sin lön än vad den som har inkomster från kapital betalar. Att man som man i Tornedalen lever ett nio år kortare liv än i Danderyd. Och att våra barns framtid och möjlighet att lyckas i skolan oftast stavas föräldrarnas bakgrund.   

 Ojämlikheten gör inte bara fattiga fattigare utan också oss alla till förlorare. Den begränsar och delar upp, minskar den sociala rörligheten och hindrar människor att utvecklas och förverkliga sina drömmar. Den gör kort och gott Sverige mer korkat med fler glastak och nya återvändsgränder.  

Så kan vi inte ha det, jämlikhet och hållbar ekonomisk tillväxt är varandras förutsättningar. 

Ska vi fortsätta att utvecklas som land är jag övertygad att jobbet för jämlikhet behöver stå överst på listan.