Det luktar pepparkakor i hela lägenheten, inbjudningar till festligheter hänger på kylskåpet. På köksbordet är det uppdukat med glögg, pepparkakor, lussekatter, kolor och julkakor. 

Lägenheten är både städad och julpyntad inför firande av första advent med nära och kära.

Första advent är starten på julfirandet, för visst är det är ok att julpynta efter halloween? Och det finns inget som heter för mycket eller överflödigt när det kommer till pynt!

Julspellistorna rullar på repeat och december är en tid för planering, förberedelser och socialt umgänge med människor som en tycker om.

Åter tillbaka till den där förväntansfulla tiden innan nära och kära kommer ramla in genom dörren. Men i år är det inte på det sättet. 

Visst luktar hela lägenheten av pepparkakor, glöggen är på värmning och det spelas julmusik – men det kommer inte bli med lägenheten full av människor.

Jag saknar den julen som den var bara förra året. Men jag är varken ensam eller oprivilegierad. 

Jag har möjligheten att ha människor som jag älskar runt omkring mig även om det i år är på avstånd, jag har både mat på bordet och en varm säng att sova i. Så ser det inte ut för alla.

För några veckor sedan damp det ner ett kort från Bris med deras julkampanj: "Nu är det jul. Igen". En kampanj som belyser den andra sidan av julen – om du är ett barn i ett hem där det inte finns förutsättningar för en tid av förväntan.  

Förra jullovet hade Bris kuratorer cirka 1 000 kontakter med barn som självmant sökte stöd. För de familjer som redan har en ekonomiskt tuff situation blir julen ännu mer utsättande och när pengarna inte räcker till kan förväntningarna istället bli besvikelser och oro under julen.

I december 2019 rapporterade SVT att under de tre föregående åren hade ca 38 000 fall av misshandel i nära relationer anmälts i Sverige. 

De rapporterar att de flesta anmälningarna görs efter julhelgerna och där de bakomliggande orsakerna är alkohol och stress.

Julen är för många något helt annat än den i Hollywood-filmerna, som rullar på tv och något helt annat än den jul som jag i år saknar. Jag hoppas trots denna konstiga tid att vi människor, speciellt i jul, blir mer generösa och ser bortanför oss själva. 

Att hjälporganisationer hittar vägar även denna jul i arbetet för att skapa bättre förutsättningar där samhället inte räcker till, förutsättningar för fler barn att få en trygg uppväxt där jul blir förväntningarnas tid.

I år önskar jag mig en vit och lugn jul för alla barn –  där barn får vara barn.