”Vi går mot bättre tider, tro mig – tro mig, det här är inget skämt. Och inte heller är det, tro mig – tro mig, nånting som jag själv bestämt”.
Jag citerar Ulf Lundells låt ”Bättre tider” i min sista krönika här på NSD:s ledarsida. Men jag måste tillägga att jag dessvärre tror att vägen dit blir både stökig och smärtsam.
Stora globala skiften kommer sällan gratis. Jag förutspår början på slutet för den globala eran – och en framtid för decentraliserade lösningar och relationer.
Tror ni att elektricitet räcker till inför den nödvändiga utfasningen av fossila bränslen; olja, kol, torv och naturgas? Jag är idog P1-lyssnare och hörde forskare med globalt perspektiv bekräfta det man anat. Svaret är nej – om inte mänsklighetens innovationskraft gör enorma framsteg står vi inför ännu ett öde.
Det blir en kamp om förnybar energi, som de rikaste länderna (såklart!) kommer att vinna. Det medför i sin tur en kollaps för den internationella energimarknaden. Ni vet: blåser det inte i Tyskland rusar elräkningen även hos oss. Allt hänger ihop i globaliseringens tidevarv.
Kan den globala marknaden rasa ihop? Mycket möjligt. Överlever vi det? Såklart vi gör. Lokala lösningar kommer att träda i dess ställe.
Mindre geografiska energimarknader, där vi på individnivå kanske bättre förstår betydelsen av vårt leverne, kommer att träda i dess ställe.
Överlevnadsstrategier är vår bästa vän och en mänsklig paradgren.
Decentralisering följer efter globalisering: pendeln svänger 180 grader, som den gjort så många gånger förr.
Ännu en spaning, som landar i samma slutsats: AI, artificiell intelligens, är på gott och ont, kanske mest av godo tänker jag. Men bedragare och skurkar nyttjar alltid ny teknik för onda syften. Vems röst är det jag egentligen hör i telefonen? Kan jag fortsatt utgå ifrån att det är min dotter (som behöver en slant till en oförutsedd utgift)?
Det är fullt möjligt att basunera ut värdsledares bild och röst globalt med budskap som inte alls är deras egna.
Hur reagerar vi inför en sådan utveckling? Vårt behov av fysiska möten stärks och vår tilltro till digital kommunikation undermineras. Kort sagt: en decentralisering även för mänskliga relationer på bekostnad av de digitala för att bibehålla tilltro och trygghet i livet.
Summa summarum: Jag förutspår att globaliseringens tidevarv sakta men säkert och smärtsamt fasas ut – det decentraliserade mellanmänskliga livet träder i dess ställe.
Jag nynnar på Lundells ”Bättre tider” och traskar vidare med tillförsikt.