År 1989 antog internationella arbetsorganisationen, ILO, konvention 169 om ursprungsbefolkningars rättigheter. Tio år senare föreslog enmansutredaren, landshövding Sven Heurgren att Sverige skulle vänta fem år, men sedan ansluta sig till konventionen.
Ännu har ingenting hänt. Samerna är för, fjällkommunerna emot. Socialdemokratiska partikongressen 2013 krävde en anslutning till konventionen.
Officiella förklaringen till att Sverige inte skrivit under har sagts vara att markrättigheter och jakt- och fiskerättigheter utreds. En inofficiell förklaring torde vara att konventionen är oklart formulerad vad gäller rättigheter till mark och vatten. Och det finns en oro för att oändliga, tidskrävande och dyrbara rättsliga processer skulle bli följden. Konventionen är inte heller tydlig vad gäller begreppet ”ursprungsbefolkning”. Handlar den enbart om renskötande samer och fiskesamer? Ska andra samer räknas in? För att inte tala om hur rättigheterna skulle påverkas för icke samer i fjällkommunerna.
Enbart drygt 20 länder har ratificerat konventionen, enligt Google, många av dem i Latinamerika. Danmark har gjort det, och frågan är där ganska oproblematisk och omfattar den inuitiska befolkningen på Grönland. Norge har ratificerat, men där sägs många ångra att man gjort det.
I Finland lade regeringen nyligen fram ett förslag om ratificering, som den fick dra tillbaka efter starkt motstånd från Lappland. Justitieministern hävdade att en ratificering inte skulle ändra på rådande markägarförhållanden, vilket motsades från samehåll och av folkrättsjurister. Ryssland har inte heller ratificerat.
Jag rekommenderar att Sverige ingående tar del av de norska erfarenheterna. En skillnad är dock att gruvbrytning, skoglig avverkning i någon omfattning och vattenkraftsutbyggnad inte förekommer i norska Finnmark som i svenska fjällkommunerna.
Dessutom är samerna en minoritet av befolkningen i alla svenska kommuner, till skillnad från t ex Kautokeino och Karasjok kommuner i Norge samt Utsjoki och Enontekiö kommuner i Finland, där de är i majoritet. Samer har fördelar för sin utkomst av andra näringsverksamheter i storsamhället.
En precisering av det nationella rättsläget, inklusive samernas politiska och kulturella rättigheter, kan vara att föredra framför att på kort sikt ratificera ILO-konventionen.
Och framför allt behöver vi en mer aktiv debatt, även med deltagande av fler politiker, som nu ofta är mycket tystlåtna i sakfrågan.