På nationaldagen för ett år sedan talade jag i Kramfors kommun om Nordingrå som mötesplats genom historien. Om renflyttningsvägarna och renbetestrakterna. Om hur fiskelägen byggdes upp som ett pärlband längs kusten av de som kom att kallas Gävlefiskare, men som också hade sitt ursprung från Stockholm, Strängnäs, Västerås. Om hur den skyddande Häggviken var en knutpunkt för gods- och persontransporter och för att nå kyrkbyn Vallen och den blomstrande Häggviks sommarmarknad.
Men saker förändras. Med landhöjningen förändrades Häggviks betydelse och sommarmarknaden lades ner. Nya transportleder och mötesplatser bildades. Men minnet och andan består. Höga Kusten är även idag en levande mötesplats med ett rikt kulturarv där nya berättelser formas.
Nordingrå har till och med en egen flagga som vajar stolt på nationaldagen, vid sidan av den svenska flaggan.
Identitet och kulturarv är komplext – beständigt och föränderligt på samma gång. Själv är jag lulebo, uppväxt i Norrbotten, men ju äldre jag blir identifierar jag mig alltmer med mina västerbottniska rötter.
Det kittlar att tänka på hur de finska, ryska och samiska förfäderna och förmödrarna färdades och levde sina liv.
Som boende i Härnösand sedan snart 20 år känner jag mig allt mer som en ångermanlänning. Vad har det för påverkan på det liv jag lever idag och på mitt och mina barns självbild och val framåt?
Insikten om att identitet och kulturarv är både beständigt och föränderligt, där nya aspekter ständigt adderas, är viktigt för kulturpolitiken idag.
Ger vi oss politiskt in i att försöka styra och cementera kulturarv och identiteter, då är vi farligt ute.
Att studenter som firar med andra flaggor än den svenska provocerar så många är ett svaghetstecken för vårt land.
Det borde inte vara så svårt att inse att även andra flaggor betyder något för människor som bor i Sverige och identifierar sig som svenskar. Det osynliggör en stor del av vår svenska gemenskap, och är del av en exkluderande retorik och politik.
Humanism, frihet och jämlikhet är värderingar som byggt Sverige starkt, och det är jag stolt över när vi firar nationaldagen den 6 juni.
Med dessa värderingar i ryggen kan vi tillsammans finna lösningar på våra gemensamma samhällsproblem, och dela hopp, positiva visioner och gemensamma mål.
Så länge vi håller fast vid insikten att ingen människa är en ö och att vi alla har en plats och en uppgift i det samhälle som är vårt gemensamma. Och detta oavsett och tack vare våra komplexa identiteter, bakgrunder och alla olika flaggor vi håller för kära.