”Vad var det jag sa” är inte särskilt klädsamt att utbrista, men förlåt, jag tänkte tidigt i NATO-processen att ett medlemskap är nog lösningen för långbänken Norrbotniabanan.
I det världspolitiska läge vi befinner oss är det klokt att investera i transportinfrastruktur. Det behöver man inte vara generaldirektör på Trafikverket för att räkna ut. Men hur står det till med den mellanmänskliga infrastrukturen i vårt län?
Kanske dags att investera även på det området?
I Övre Vitådalen ligger byarna utspridda som ett pärlband längs älven. Vår närmaste granne bor tre km bort, men det är trots allt en kär granne. Allt är relativt när det gäller avstånd.
I de här trakterna liksom på många andra håll är betydelsen av en samlingslokal stor. Det är där vi umgås; gympar, går på matlagningskurs, stickkafé eller ta emot gästspel med sång och musik. En samlingspunkt som vi värnar om och bryr oss om.
Här har vi en bygdegård, i Bjurå och Tärendö finns ett Folkets Hus – men funktionen är densamma: den allmänna samlingslokalen ger oss förutsättningar att mötas.
Jag modererade ett panelsamtal i Östersund för en tid sedan med temat ”kulturens roll i skenet av industriomställningen i norr”.
Som avrundning frågade jag den namnkunniga panelen om prioriteringar: Vad inom kulturområdet är viktigast att satsa på för att vi ska behålla de människor som redan bor norrut – och attrahera fler att bosätta sig här? Svaren överraskade och gjorde mig samtidigt mycket glad: Infrastruktur! I form av hus som samlingsplatser och ett omistligt föreningsliv för att organisera och arrangera verksamhet.
De större städerna bygger Sara, Väven och Kulturens Hus. Men tätorter och byar bortom det måste också ha sitt. Det är små pengar vi talar om i jämförelse med städernas prestigebyggen. Det ena ska inte ställas mot det andra.
Den här årstiden är elräkningarna det största hotet mot våra samlingslokaler. Vi håller tummarna att vintern fortsättningsvis blir mild så att man har råd att hålla värmen uppe i Seskarö Folkets Hus, Forshedsgården och Bredåkers bygdegård.
Apropå kopplingen till Försvarsmakten: mången militär har i samband med övning övernattat på golvet i vår bygdegård. Utmärkt logi och en välkommen intäkt för föreningen som har ansvar för huset. Att kåken är viktig i händelse av skarpt läge är lätt att begripa.
Därför ska vi hylla de ideella krafter som bär ansvaret för våra allmänna samlingslokaler – och hurra för alla riksteaterföreningar som bidrar till att fylla dem med mellanmänsklig värme!