Hur har ni det i hjärtlandet? Dragit några svordomar när ni tankat bilen? Tjuvskjutit vilt eller ägnat er åt köttfrossa i största allmänhet?
Som landsbygdsboende köttätande jägare med dieselbil kan ni se fram emot att bli omhuldade inför höstens val. I alla fall om vi sneglar på strategierna högerut. Kommer det att fungera? Jag är skeptisk.
Journalisten Björn af Kleen har i artiklar i Dagens Nyheter belyst de tankegångar som ligger bakom SD och KD:s strategier inför valet. Intressant läsning – särskilt spännande om man som jag är del av målgruppen. Jag bor i det som KD benämner ”hjärtlandet”(!).
Inspiration hämtas från Trumps framgång i det amerikanska så kallade ”rostbältet”, mellanvästern eller ”heartlands”, där han lyckades väcka politiskt intresse hos före detta soffliggare. Det bar hela vägen till Vita huset. And the rest is history …
Här precis som där finns en relevant känsla av att känna sig bortglömd. Men vilket politiskt kort spelar man ut för att möta den känslan?Söker man bekräfta oss som valt att bo i glesbygd via klichéer och populism som ökar konfliktytan stad/land?
Såklart är jag representant för ”verklighetens folk” nu, boende i by med mer träd än folk, likväl som när jag bodde på Södermalm – denna förhatliga stadsdel i Stockholm som utmålas som roten till mycket ont i politiken. Många av mina vänner bor där; klokt och trevligt folk.
Människor i urban storstadsmiljö tycker påtagligt ofta att det är för jäkligt att folk ska bo i mobilskugga – och är lika förskräckta som vi över att ingen verkar vara kapabel att lösa problemet.
Finns det verkligen en maktelit i huvudstaden som skrockar förnöjt åt att åkeriägare och bönder ligger sömnlösa över skenande dieselkostnader? Tvärtom – det finns ärlig solidaritet; ”fasen att ni ska ha det så här, så jäkla orättvist!”. Vi är många som har långa mil till närmsta offentligt subventionerade möjlighet att åka kollektivt. Våra livsförutsättningar skiljer sig åt – det går inte att blunda för.
”Ebba är en av få som lyssnar”, säger en av de intervjuade lantisarna i Dagens Nyheter. Och där nånstans tror jag problemet ligger.
Fler måste omfatta perspektiv utöver sin egen vardag, här såväl som där. Nationella beslut kan få förödande konsekvenser i den så kallade geografiska periferin; krossa drömmar och livsförutsättningar.
Vårt avlånga land kräver fingertoppskänsla om inte populismen ska slå rot. Så hjärtlandet, nej tack – däremot politik som underlättar möjligheten att bo och verka varhelst man önskar. Är det för mycket begärt?