Den senaste tiden har jag funderat en hel del över det där med skatt efter bärkraft.
Jag tvingas då konstatera att Sverige är ett egendomligt land, åtminstone om vi tänker på egendomsbeskattningen.
Jag minns exempelvis en SNS-rapport från häromåret (2019) som visade att Sverige utmärker sig, med ett jämförelsevis lågt uttag av skatt på egendom. Arvs- och gåvoskatten samt förmögenhetsskatten har avskaffats och uttaget från fastighetsbeskattningen har minskat. Det gör att egendomsbeskattningen i Sverige ligger på cirka 1 procent av BNP, att jämföra med 2,3 procent i EU-15.
Samma år som SNS presenterade sin rapport gjorde också SVT en granskning av vad som skett tio år efter den statliga fastighetskatten avskaffades och ersattes av en kommunal avgift. Bilden var tydlig. Det handlar om en betydande omfördelning, från fattiga till rika.
I en majoritet av landets kommuner betalade husägarna mer i fastighetsavgift än vad de gjorde innan Borg och Reinfeldt tog bort skatten 2007.
I min tidigare hemkommun Kiruna betalade husägarna så mycket som 76 procent mer. De kommuner där husägarna fick kraftigast höjda fastighetsavgifter är dessutom i regel kommuner med hög kommunalskatt.
I andra änden finns vinnarna, d v s de kommuner med husägare som fått minskade kostnader. Det handlar om de mest välbärgade områdena i landet, bland annat finansminister Magdalena Anderssons hemkommun Nacka men även min nuvarande hemkommun Täby.
Sedan granskningarna från SNS och SVT har inte mycket hänt med den svenska egendomsbeskattningen. För stora egendomsägare är dagens Sverige alltså ett skatteparadis. Det är inte bara jag som tycker att Sverige är ett egendomligt land i detta avseende.
LO vill skärpa egendoms- och kapitalbeskattningen och se en markskatt på hus och bostadsrätter, som innebär att våra bostäder beskattas i proportion till sitt värde och mer likformigt mellan olika upplåtelseformer. För att skydda normalinkomsttagare begränsas skatten på permanentbostaden i förhållande till inkomsten. Ledande liberala nationalekonomer är inne på liknande tankar.
Västerpartiet vill se en ”gräddhylleskatt” och inför höstens S-kongress kräver partidistrikt och motionärer en mer progressiv fastighetsbeskattning. Andra tunga partidistrikt lyfter fram krav på en ordentlig översyn av hela skattesystemet, där kapital- och egendomsbeskattningen är viktiga delar.
Höstens S-kongress kommer, för oss som är intresserade av frågan om skatt efter bärkraft, av allt att döma att bli extra intressant att följa.