I höstas när budgeten för 2023 presenterades stod det klart att kulturen inte stod högt i kurs hos den nya högerregeringen.
Trots pandemin (som slagit hårt mot kulturlivet), det svåra ekonomiska läget och kulturens viktiga roll i vårt samhälle, uteblev satsningarna.
Jag är knappast ensam om att ha noterat att regeringen nu använder sig av dimridåer både för att dölja sin egen bristfälliga kulturpolitik samt Sverigedemokraternas inflytande.
Skrivningar i Tidöavtalet om att konstens frihet ska värnas och att public service oberoende ska bestå lyfts fram som segrar. Men att det är regeringens eget stödparti, SD, som står för de mest flagranta attackerna mot just konstens frihet och public service oberoende, talar man mycket lite om.
Ska vi applådera att regeringen behövt bygga skyddsvallar mot sitt eget regeringsunderlag?
En annan sak är frågan om en kulturkanon. Tunga aktörer som Svenska Akademien och Författarförbundet är kritiska. Bibliotekarier och lärare ser bemannade skolbibliotek som den mest prioriterade frågan för att få barn att läsa mer.
Men det är klart, en kulturkanon är en viktig fjäder i hatten för SD och en billig undanflykt från satsningar och reformer som skulle göra skillnad på riktigt.
Sen har vi halveringen av det statliga stödet till kulturskolan i årets budget, som kulturministern får att låta som en satsning.
“Trots det ekonomiska läget lägger vi 100 miljoner för att värna barn och ungas rätt till kultur”, säger hon, och motiverar halveringen från 200 miljoner med att det ändå bara handlade om tidsbegränsade medel.
Faktum är att varje regering i varje budget har att ta ställning till om ett stöd ska förlängas eller ej. Det är upp till regeringen - inte vilken siffra som står på tidigare budgetar.
Det statliga stödet är omvittnat betydelsefullt. Det har lett till att tiotusentals nya barn har fått lära sig ett instrument, spela teater eller skapa film. Nu larmar Kulturskolerådet att landets kulturskolor riskerar att skära ner antalet platser, trots att 40 000 elever redan står i kö, och att viktiga insatser som att nå barn i utanförskapsområden nu kommer att ryckas undan.
Det är så klart fint att kulturministern applåderar den satsning som MP sjösatte redan 2016, men att kalla halveringen att man “värnar barn och ungas rätt till kultur” är magstarkt.
Regeringen har möjlighet att agera redan nu i vårbudgeten. Stärk statsbidragen till kommuner och regioner, så de slipper skära ner på sina hårt pressade kulturbudgetar.
Återställ stödet till kulturskolan. Lagstifta om bemannade skolbibliotek. Det är i tider av kris som kulturen behövs som mest.