“Men varför är du politiskt aktiv? Hur kan du lägga din dyrbara tid på att gå på kvällsmöte istället för att ta lugnt en onsdag kväll?”
Detta fick jag höra en gång av en person som uppenbarligen inte förstod varför jag valde att gå på kvällsmöten lite då och då. Men om min tid är dyrbar, varför skulle jag inte spendera den på något jag verkligen tror på?
På 70-talet blomstrade arbetarrörelsen och det var många som var aktiva i både SSU och socialdemokraterna. Idag är medlemssiffrorna dystra, vilket påvisar en tred – att det politiska engagemanget har svalnat hos befolkningen.
Trenden är inte bara i S, utan även i andra folkrörelser som förut blommande av liv. Är det att vi är mindre förbannade på samhället, att vi ser mindre att engagera oss för? Verkligen inte.
På arbetsplatsen hör jag mina kollegor vara upprörda över sina arbetsvillkor, på fiket hör jag mina vänner som är besvikna på att politiker inte tar mer ansvar för klimatförändringarna.
De är precis lika förbannad på orättvisorna somunga och vuxna var på 70-talet, men ändå är de flesta inte politiskt aktiva.
När jag för några veckor sen var och värvade medlemmar till SSU, på Bodens gymnasieskola, inledde jag alltid med att fråga eleverna “vad tycker du om jämlikhet?”. Alla jag frågade svarade att de tycker det är bra.
Vidare frågade jag eleverna om de såg några orättvisor i samhället och det var mycket de såg; klassklyftor, ojämlikhet och rasism. De alla var överens om det var saker som behövde förändras, men ändå tvekade många när man ställde frågan om de ville försöka påverka det politisk, genom att exempelvis gå med i SSU.
Det är som man glömt bort att vår röst räknas och att det inte är via sociala medier de politiska besluten tas.
När få engagerar sig politiskt, leder det till ett demokratiskt problem. I vissa kommuner sker det diskussioner om att dra ner på kommunfullmäktigeplatser, eftersom för få ställer upp. Det är dessutom allt färre unga som är förtroendevalda i kommuner, nämnder och regioner.
Ungas intressen kan inte representeras på ett bra sätt, när det i vissa kommuner och regioner bara finns ett fåtal under 35 som är förtroendevalda.
Jag vill även fråga dig som läser den här krönikan; ser du orättvisor i samhället? Ser du klassklyftor, låga pensioner, segregation eller dåliga arbetsvillkor?
Om svaret är ja, uppmanar jag dig att försöka påverka genom att bli politiskt aktiv. För din röst räknas. För att som ensam individ kan man förändra lite, men när vi är många blir vi en kraft som kan förändra mycket.