Under sitt sommartal på Runö folkhögskola tidigare i augusti så meddelade Stefan Löfven att han lämnar sin roll som Socialdemokraternas partiledare på S-kongressen senare i höst.
Vi är nog många som nu ser tillbaka på och reflekterar över Stefan Löfvens ledarskap de senaste tio åren. Både som partiordförande och statminister under en oerhört turbulent och dramatisk tid, i svensk politik och inte minst för världen under den ännu pågående coronapandemin.
Under turbulenta tider är det viktigare än någonsin med en stark inre kompass, något som visar vägen när hela havet stormar. Jag har alltid känt mig trygg i att Stefan Löfven vid varje tillfälle har vägletts i sitt uppdrag av en stark inre tro på alla människors lika värde och rätt.
Det har både blivit tydligt och varit avgörande under de senaste tio åren då demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter utmanats och motarbetats av högerkrafter i Sverige, Europa och resten av världen.
Jag kan inte tänka mig en bättre lämpad person att stå ståndaktig emot populistiska och främlingsfientliga vindar än Stefan Löfven.
Något annat som också präglar Stefan Löfvens tid som partiordförande och statsminister, och som också tydligt lyste igenom under hans sommartal, är hans grundmurade tro på det starka välfärdssamhälle som gjorde att han själv kunde gå den långt ifrån spikraka vägen från fosterbarn och svetsare till att bli hela Sveriges statsminister.
Denna tro har visat sig tydligt i de senaste årens storinvesteringar i välfärden. För medlemmarna i Kommunal är det inte en dag för tidigt. Satsningar som utbildningslyftet för vård- och omsorgsanställda och en skyddad yrkestitel för undersköterskor är riktigt bra grejer som Kommunal har jobbat för under en lång tid.
Men vi är långt ifrån i mål om vi ska bygga det starka och solida välfärdssamhälle som kan stå pall både i kris och vardag. Och där medlemmarna i Kommunal trivs, orkar och vill jobba kvar. Det krävs långsiktiga, pricksäkra investeringar under en lång tid framöver.
Under Stefan Löfvens partiledarskap har välfärden, på riktigt, fått komma först för Socialdemokraterna och därmed för regeringen. Det finns ingen annan väg framåt än att det förblir så även under nästa partiledarskap.