Efter 75 år har jag lämnat min sista bostad i Luleå, eller ungefär lika länge som Holms konditori funnits på Skurholmen, där mitt liv började, följt av nybyggda Malmudden.
Vår familj hade flyttat in från Tornedalen.
Luleå och Norrbotten har utvecklats i vändpunkter och genom stora språng. 1890-1910 etablerades megastrukturen med järnvägens tillkomst, malmbrytningen, större sågverksindustrier, Porjus kraftstation och Bodens fästning, som historikern Staffan Hansson skildrat.
Naturresurserna har skapat jobb och välstånd, men också framkallat motstående intressen till miljökrav och samernas intressen. Regionen uppmärksammades nyligen vida genom besök av EU-kommissionen, hela regeringen och kungen.
Jobbfrågan har stått i centrum för intresset. Politiska och fackliga arbetarrörelsen har tagit täten i kampen för ny sysselsättning. Det stora privatkapitalet vände Norrbotten ryggen, och framtvingade statliga insatser.
Arbetslösheten var länge högst i landet, och de stora barnkullarna sökte sig söderut till jobb och utbildning.
1960-talet har kallats flyttlassens årtionde, men samtidigt började en ny regionalpolitik spira, vars främsta resultat var tillkomsten 1971 av det som idag är Luleå tekniska universitet, som snabbt byggts ut.
Stora investeringar gjordes i basindustrierna. Vintersjöfart och nya företag tillkom. Utan nysatsningarna hade stålindustrin i Luleå varit nedlagd idag.
I nyårsintervjuer i slutet av 1975 sa landshövding Ragnar Lassinantti att året varit länets bästa. I industrifattiga Tornedalen hystes förhoppningar om malmbrytning i Kaunisvaara.
Men liksom tidigare i länets historia slog lågkonjunkturen till brutalt redan året efteråt. Stålverk 80-projektet skrinlades och bostadsbyggandet i Luleå idiotstoppades. Norrbottenspaket krävdes för att rädda statliga basindustrin.
Länet står nu inför en ny vändpunkt med det s k gröna stålet, jordartsmetaller och annat. Arbetskraftsbrist råder, och behovet är stort av inflyttning och nya bostäder.
Hur bör mänskliga livet förädlas med mindre våld, mera kärlek, förbättrad jämställdhet, utbyggd välfärd, rättvisa som alltid väglett luleborna, kultur och befästa sportsliga framgångar? Hur kan ett främlingskap med tappad hemlängtan brytas som en utflyttad person kan känna vid mötet med självupptagenhet under en promenad längs Storgatan? Fler levande förebilder som framlidna Mille och Tord Berg behövs.
Som helhet ter sig framtiden ljus för mitt Luleå.