Då och då får jag frågan varför jag är politiker. Ofta med undertonen –är det inte väldigt tufft?
Och ja, det kan vara väldigt tufft. Det vet jag från mina erfarenheter från förra mandatperioden då jag var skolpolitiker i Luleå och lade ner skolor.
Jag har varit på stormöten där hundratals personer protesterar mot vår politik, där man buar och jag har till och med blivit spottad på.
Jag har svarat på frågor från människor, för att sedan få se mina svar spridas, klippta ur sitt sammanhang i sociala medier. Människor har tystnat när jag gått förbi på stan, föräldrar i barnens fotbollslag slutade hälsa på mig och bekanta har vänt bort blicken när vi möttes. Eller när jag läst vad människor skrivit om mig i sociala medier, då har det varit tufft.
När jag kom tillbaka till politiken i januari i år var det med känslan av att det politiska klimatet i Luleå blivit ännu hårdare sedan förra mandatperioden. Det vill jag bryta.
Därför har jag under mitt första år som kommunalråd prioriterat att skapa en bättre dialog mellan kommun och medborgare, och kommun och företag. En kommun måste gå i takt med sina medborgare, för kommunen finns till för medborgarna och för sitt näringsliv. Då måste vi i kommunen och politiken förstå behoven.
Det är ett synsätt vi behöver ändra på, och våga prata om våra utmaningar och lyssna på förslagen på lösningar som kommer från de som är berörda, innan vi fattar våra beslut.
Jag tycker även att det är viktigt att ha ett bättre samarbete mellan alla partier inom politiken. Vi är elva partier i kommunfullmäktige i Luleå. Vi ska vara oense och ha olika idéer om hur samhället ska förbättras. Men vi måste kunna göra det på ett respektfullt sätt: kunna hålla med varandra även om idén kom från någon annan, berömma det som är bra, och berätta när vi tycker annat utan att gå till personangrepp.
Man kanske inte vinner några val på att göra interna kulturförändringar, men jag har prioriterat det i alla fall. Jag tror det behövs för att vår demokrati ska fungera, för att människor ska ha tilltro till politiker och till kommunen.
Men varför är jag då politiker? Jo, för de allra flesta dagar är det helt underbart. Att få vara med att skapa ett bättre samhälle, se människor få nya, bättre möjligheter än de hade tidigare.
Jag får energi och kunskap av att träffa människor. När jag ser att det sker förändringar, som jag fått vara med och skapa – då är det verkligen värt det.
Och du – nästa år är det val.
Det kanske är dags för dig att bli politiker?