När jag skriver det här sitter jag nere på Kommunals kursgård på Marholmen.
Här sitter jag tillsammans med fackliga kamrater från Kommunal som, likt mig, tror på facklig-politisk samverkan och går Kommunals facklig-politiska kandidatprogram. Marholmen är en plats där olika tankar och åsikter vävs ihop till nya och där den stora utbildningen sker i möten med varandra.
Någon är badmästare, en annan är vaktmästare och en tredje jobbar som personlig assistent.
Det som förenar oss är tron på att samhället är människans verk och att om vi bara är nog många som säger samma sak kan vi förändra det.
En stark och vital folkrörelse bygger på folkbildning. ABF:s devis är ju att ”folkbildning allvarligt kan skada dina fördomar”
Det stämmer. Och det är ju också orsaken till att politiker genom tiderna sett på folkbildningen som antingen något stärkande eller hotande. Bildade människor köper inte enkla svar på svåra frågor lika lätt.
I samma sekund som folkbildning upplevs som ett hot så blottlägger det också en bristande respekt för det demokratiska och solidariska samhället.
Trygga människor ser förändring och möten med andra som en chans att lära sig något. Otrygga människor ser förändring och möten med nya människor som ett potentiellt hot.
Att uppfatta och förstärka den känslan är precis det som gjort att politiker som Trump, Duterte och Bolsonaro kunnat ta makten.
Det innebär inte att de som röstat på dem är obildade eller korkade. Däremot visar det tydligt på att övriga politiker inte gjort sitt jobb nog bra. Varken vad gäller förmågan att lyssna eller förmågan att bygga ett jämlikt samhälle.
Jag, som ordförande på Sunderby folkhögskola, får ständigt höra berättelser om vad som händer när människor får bli den de vill. Eller som de kanske inte ens visste att de kunde bli.
Kalla det en andra chans eller självförverkligande. Resultatet är något som både stärker samhället i allmänhet och individen i synnerhet.
För att fullt ut kunna delta i det demokratiska samtalet behöver man ges grundläggande kunskap om hur samhället fungerar och en tro på att man behövs. Exempelvis uppdelningen stat, region och kommun. Skillnaden mellan politiker och tjänstemän och skillnaden på olika politiska ideologier.
Vilka slutsatser man drar av den kunskapen och hur man tycker att samhället ska byggas bäst måste bli en slutsats man själv får dra. Det borde alla seriösa partier och politiker kunna skriva under på.
Folkbildning är helt enkelt demokratiskt självförsvar!