"Fatta mod och se dig omkring och bli inte en av de som säger, jag visste ingenting." Mikael Wiehes ord blir mina inledningsord på denna krönika.

Svensk demokrati fyller hundra år i år. 1918 beslutades om lika rösträtt för kvinnor och män. Detta var ett stort beslut under en mycket dramatisk tid. Vi hade svår mat- och varubrist i Sverige. Sverige var ett fattigt land. Hungerkravaller, butikplundringar och protester härjade. Samtidigt pågick en folklig kamp för allmän rösträtt.

Det var framför allt kvinnor och arbetare som kämpade för allmän rösträtt, högerpartiet försökte hålla emot. De accepterade allmän rösträtt för män men inte för kvinnor.

Men hungersnöden bidrog till att högern förlorade andrakammarvalet 1917 och socialdemokrater och liberaler bildade regering. Då 1918 passade Liberalerna och Socialdemokraterna på att lägga fram ett förslag om allmän rösträtt som trädde i kraft 1921.

Det är 100 år sedan detta hände. De två partier som införde allmän rösträtt borde bättre påminna om denna betydelsefulla händelse.

Särskilt viktigt är det nu att lyfta fram det 100 år gamla beslutet, när demokratin står under hot på många ställen i världen. Vi får inte heller i Sverige ta demokratin för given.

Idag talar antidemokratiska grupper illa om demokratin. Många människor talar också om en tydlig och stark ledare som ska fixa det mesta, migrationsfrågan, gängbrottsligheten, polisen, försvaret o s v. 

Många pratar sig varma om en ledare som pekar med hela handen men ett sånt pekande kan leda till en katastrof. Det har vi sett i många länder, bland annat i Turkiet.

Kunskap om historien kring demokratin är idag viktigare än någonsin. Vi måste skydda vårt öppna samhälle och se till att vi får behålla det.

Kampen för demokrati, mot rasism och förtryck måste föras varje dag och den måste föras överallt. Vi ska inte tillåta att förtryck, främlingsfientlighet och rasismen får ett fäste i vår vardag. 

Vi får inte tiga och låta oss skrämmas utan att vi måste ha mod och säga ifrån.Våldets krafter måste bekämpas vare sig det gäller krypande diskriminering eller öppen brutalitet som bilbränder, terrorangrepp och dödsskjutningar.

Men vi måste också ställa oss frågan vad som orsakar våldet. Det är inte alltid de som utför våldet som vi ska angripa, det kan vara att skjuta budbäraren. De är de bakomliggande faktorerna vi måste komma åt – den otrygga uppväxten, den bristande utbildningen och inte minst de växande klyftorna.

Snart börjar valrörelsen, låt den bli en rörelse för ett fortsatt demokratiskt land som vi alla kan vara stolta över.