Jag har alltid tyckt om att se på film. Inte så att jag på något sätt kan kalla mig cineast eller expert, men har alltid fascinerats av filmens format för att förmedla en berättelse. Kanske det är så enkelt att det var det som stod tillbuds hemma i lilla Långsel när allt annat nöje var så långt borta.
Minns ännu hur sur jag var som barn på 1970-talet när jag sett fram emot att det skulle visas någon film om det regnade över tillräckligt stor del av Sverige och det inte blev någon film. Det satt någon i tv- huset i Stockholm och bestämde sånt. Tror det kallades regnfilm. Fascinerande med tanke på hur dagens utbud av film och tv ser ut.
Senaste filmen jag såg var en mycket intressant film om några avgörande dagar för Europas historia. Jag hade mina vuxna barn som sällskap (som delar sin fars intresse för politk och historia som tur var). Hitler hade inlett invasion av stora delar av Europa maj 1940 och Winston Churchill blev i samma stund premiärminister i Storbritannien.
Chocken spred sig snabbt i den politiska och militära ledningen i London när land efter land faller och tvingas till kapitulation inför nazisternas snabba framfart och militära övermakt. Kvar står Storbritannien, men nästan hela brittiska armén är inringad i Dunkirk och bedöms svår att evakuera levande.
Här inleds det fascinerande porträttet av en av våra största politiska ledare i Europa. Hur ska Storbritannien göra? Kapitulera och hoppas få leva i någorlunda frihet från nazisterna? Eller slåss ensamma mot en övermäktig fiende för att kanske kunna återerövra fred och frihet i Europa?
Runt Churchill finns personer som aktivt vill att Storbritannien ska kasta in handduken. Rädda det som räddas kan. Ensam står Churchill kvar och måste fatta de svåra besluten under några få dagar som han inser kommer vara avgörande för landet och Europa.
Filmen ger en väldigt stark känsla för de våndor och samvetskval som plågar honom. Liv står på spel. 300 000 unga män hukar under nazisternas beskjutning och bombningar på en strand i Frankrike. Vilka liv måste offras och vilka kan sparas? Allt är nu hos Churchill för att bestämma.
Tage Erlander myntade begreppet ”alltid ensam - aldrig ensam” i rollen som statsminister. De svåra besluten landar alltid på den som är yttersta ledaren. Där står Churchill och filmen och historiens utfall ger oss så klart svaret, men det spännande är att vi får se människan bakom den officiella masken. Att vara ledare är att väga samman olika perspektiv. Inte sällan motstridiga.
Så är det också som kommunalråd. Även om det ibland kan tyckas självklart och enkelt att föra på ett visst sätt är det sällan så. 78 000 Luleåbor tycker inte lika. Tvärtom ofta väldigt olika. Och det finns lagar och regler som styr och begränsar vad en kommun kan göra.
För att inte tala om att pengarna ska räcka. Så även om det inte är beslut som rör en kontinents överlevnad som i filmen om Churchill är det ändå fullt möjligt känna igen sig som kommunpolitiker.
Man grubblar och väger för- och nackdelar i vetskap om att några blir besvikna eller viktiga satsningar inte kan göras för att pengarna saknas. Svart eller vitt är det sällan.
Oftast blir det riktigt bra med lite perspektiv på saken. Det är en tröst i sammanhanget när de svåra besluten ska tas.