I veckan är det halvtid för genomförandet av Agenda 2030 och världens ledare samlas på FN i New York för att avhandla vad som måste uppnås de kommande sju åren.
Målen antogs av FN:s medlemmar och handlar om hur vi tillsammans måste ställa om våra samhällen för att nå en mer hållbar värld, för alla.
Det är nu halvtid i att lyckas med det, och tyvärr underläge. Så mycket arbetet kvarstår.
Sveriges regering vill bidra med en biståndspolitik som binder samman handel och bistånd.
Såhär i halvtid täkter jag på alla fackligt aktiva i länderna på ”svarta listan” – de värsta länderna för arbetstagare. På de tusentals personer som gripits eller fängslats i Belarus där det inte längre finns fria fackföreningar.
Eller de som kämpar för organisering iBangladesh men som stängs ute från frihandelszonerna för utländska företag där inga fria fackföreningar existerar eftersom landets lagar inte gäller i zonerna.
I tio år harvärldsfacket ITUC dokumenterat situationen förmänskliga rättigheter i arbetslivet ochsummeringen av det senaste decenniet är dyster.
Statistiken i Global Rights Index 2023 visar på en fortsatt negativ utveckling där yttrandefriheten är hårt ansatt och fackligt arbete förenat med livsfara. Arbetstagare utsattes för våld i fyra av tio länder på grund av sitt fackliga engagemang och fackligt aktiva dödades i 8 länder
Rapporten pekar också ut en mängd företag och koncerner med konkreta fall där arbetstagarnas rättigheter kränkts eller där företagen brustit i sitt ansvar.
Att fackliga rättigheter kränks i så många länder är viktig att ta hänsyn till, när vår regering formar sin nya svenska handels- och biståndspolitik.
Det är också statistik som företag måste vara medvetna om och ha strategier för att hantera. För bakom de stora målen, som Agenda 2030, som vi nu riskerar att missa finns det människor som blir måltavlor på grund av sitt arbete för mänskliga rättigheter. Som dödas eller trakasserade för att de väljer att säga ifrån och utmana orättvisor.
Fackens globala arbete är viktigare än någonsin för en hållbar och rättvis framtid.
Låt oss i andra halvlek växla upp arbetet med att stötta människorättsförsvarare som konfronterar mäktiga egenintressen, avslöjar korruption och pratar om frågor som regeringar vill dölja. För när människor som lever i fattigdom och förtryck organiserar sig kan de förbättra sina arbets- och levandvillkor och samtidigt stärka demokratin.