Häromdagen hade jag besök av Jorunn Berland som är ordförande för TCO:s norska systerorganisation YS. Även om det finns en del som skiljer svensk och norsk arbetsmarknad åt så finns det många gemensamma utmaningar.
En sådan är hur den ökande tjänstehandel som Europa behöver för att ta sig ur den ekonomiska krisen inte ska missbrukas av företag som smiter undan skatter, lagar och kollektivavtal genom att registrera sig i ett land, anställa arbetskraft i ett annat för att i själva verket utföra arbete i ett tredje.
Ett exempel på ett sådant företag är Ryanair. Att deras piloter måste organisera sig anonymt för att kunna föra sin talan utan att få sparken, är helt vansinnigt.
Piloterna har berättat att de flyger för långa pass, att de bor i ett land och skattar i ett annat och att de är rädda att förlora jobbet om de är sjuka. Rätten att organisera sig fackligt finns i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, i EU:s nya stadga om grundläggande rättigheter och i ILO:s kärnkonventioner. Men det hjälper föga när anställda är för rädda för att gå med i facket.
I Norge driver Parat, ett av YS medlemsförbund som bland annat organiserar kabinpersonal inom flyget, ett fall med en flygvärdinna som fick sparken med en veckas varsel efter att bland annat ha berättat om missförhållanden.
Ryanair hävdar att tvisten ska avgöras i Irland. Men lagmannsretten, som motsvarar hovrätten i Sverige, gick på fackets linje.
Det ska bli spännande att följa fallet, för det prövar om det verkligen är möjligt att göra som Ryanair gör – shoppa villkor runt om i världen. Jag hoppas verkligen att det blir ett stopp, annars riskerar detta att blir norm och pressar andra flygbolag att försämra villkoren för sina anställda.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har uttryckt sig kritiskt om Ryanairs bristande respekt för fackliga rättigheter.
Ett steg för att komma åt detta är att förhandla fram ett socialt protokoll i EU som tydliggör att den mänskliga rättigheten att organisera sig fackligt står över ekonomiska intressen.
Men i väntan på detta finns flera andra saker man kan göra. Till exempel kan svenska politiker av alla kulörer redan i morgon prata med sina kommunala partikamrater som tecknat avtal med Ryanair om användandet av kommunägda flygplatser.
Arbetsmarknadsministern kan också ge ett tilläggsdirektiv till utredningen om utstationering. Och naturligtvis kan alla vi som bryr oss om att anställda ska ha vettiga villkor, våga kritisera missförhållanden och brister i säkerheten, välja att inte flyga med Ryanair.