"Välfärdssverige är inte färdigbyggt även om det som var utopier förr är verklighet nu”, sa Olof Palme när han för 50 år sedantalade vid Norrbottens socialdemokratiska partidistrikts 60-årsjubileum i Luleå. Partiet i länet hade sprängts 1917 då majoriteten anslöt sig vänstersocialisterna och några år senare till kommunisterna.
”Vår rörelse har föga till övers för teoretiska spetsfundigheter, men desto mer för konkret samhällsbyggande”, sa Palme med adress vänsterut.
”Det finns en bindning mellan grundläggande idéer och praktisk politik. Ideologin är inte död. Den ideologiska medvetenheten kräver ständig förnyelse.”
130 000 åldringar saknar moderna bekvämligheter i sina bostäder, en miljon löntagare får ingen ersättning för de tre första sjukdagarna, 1,2 miljoner människor åtskilliga av dem familjeförsörjare har mindre än 10 000 kr i årsinkomst, mängder av unga familjer står utan hyfsad bostad, räknade han upp.
”Mycket av klassgränser återstår i ett samhälle där vi strävar efter jämlikhet”, sa Palme.
”Oförtjänt markvärdesstegring kan alla tycka illa om i princip. Men när det nalkas praktiska åtgärder för att förhindra sådant då börjar högern tala om att jordägarna är i fara. Det är när vi fått en förskjutning i den ekonomiska makten, som de djupgående politiska striderna i Sverige blossat upp”, tillade Palme.
Han nämnde som exempel pensionsreformen som kombinerades med uppbyggnad av AP-fonderna.
Palme gladde sig åt växande internationell solidaritet särskilt bland de unga och menade att internationalismen är en av socialismens grundläggande visioner.
”Fattigdomen var den än förekommer hotar välståndet i hela världen. Att åtgärda Välfärds-Sveriges brister och u-ländernas problem är inget antingen-eller, utan ett både-och”, ansåg han som författat Sveriges första biståndspolitiska proposition några år tidigare. Han underströk sin kritik av USA:s krigföring i Vietnam.
Distriktsordföranden Ragnar Lassinantti, som suttit på posten sedan 1949, skickade ett praktiskt önskemål med den då 38-årige Palme som var kommunikationsminister, nämligen att förverkligandet av Graddisvägen inte skulle dröja till efter hans pensionering.
Resultat och reformer och aktiv användning av det statliga ägandet förklarar socialdemokratins starka frammarsch i länet.
1917 hade partiet 344 medlemmar och 1 528 röster i val, 1964 hade det 13 482 respektive 68 226, varav mer än halva uppgången skett efter andra världskriget.