Ett besök i Helsingfors visade att det politiska landskapet på nytt har ändrats.
Socialdemokraterna, SDP, är åter störst i landet enligt opinionen, från att bara blivit fyra i riksdagsvalet ett år tidigare och då lämnat regeringen. SDP har återtagit röster från Sannfinländarna, av besvikna väljare på regeringens högerpolitik, men också från annat håll.
Finlands ekonomi går dåligt på grund av konjunkturfallet i Europa och bortfallen handel med Ryssland genom ekonomiska nedgången där.
Regeringen, leds av valets vinnare Centerpartiet med statsminister Juha Sipilä, och inkluderar även ”tvåan” Sannfinländarna och ”trean” samlingspartiet, Saml.
Regeringens besparings- och reformförslag har mottagits negativt. Enligt socialdemokratiska bedömare beror det särskilt på två punkter.
För det första ett försök att lagstifta bort förhandlingsrätten på arbetsmarknaden, för att kunna sänka löner, vilket är ett våldsamt brott mot den traditionella finska trepartsmodellen som omfattat facket, arbetsgivarna och staten.
Det andra är strävan till privatiseringar på olika områden, senast av VR (=SJ i Sverige) på förslag av kommunikationsministern, som också förespråkat att taxinäringen borde avregleras.
En intern regeringskonflikt råder mellan Centern och Saml om indelning av landet i Soteregioner (social- och hälsovård).
Centern vill ha 19 regioner, vilket skulle befästa deras maktposition på landsbygden, Saml endast fem regioner. En långtgående privatisering av välfärdstjänster förbereds.
SDP har starkt opinionsstöd i sitt motstånd mot sådana planer.
Partiet står mer samlat i den frågan än svenska broderpartiet, där konsultsossar medverkat till en mera otydlig hållning.
Samlingspartiets ordförande, finansminister Alexander Stubb, är starkt ifrågasatt inför partiets kongress i juni.
Ett byte av partiledare diskuteras, varav flera kandidater som nämnts står ännu längre till höger än Stubb.
I frågan om Natomedlemskap är folkopinionen i Finland klart emot, tvärt emot vad många svenskar förletts att tro efter att ha läst borgerlig press.
Våra finlandssvenska vänner är oroliga över att svenska språkets ställning fortlöpande försvagas, som fortfarande är landets andra officiella språk enligt grundlagen.
De två mest svenskspråksvänliga partierna, Svenska folkpartiet och SDP, står nu bägge utanför regeringen.
Mycket kan hända till valet 2019, men ett anmärkningsvärt opinionsskifte har skett på ett år. En osäker faktor är ungdomars svaga partilojaliteter.