Jag spenderade helgen på Bommersvik tillsammans med partikamrater från hela Sverige för att gå en ledarskapsutbildning. Det blev söndag och vi kopplade upp oss för att lyssna på Stefan Löfvens sommartal.
Öppenhjärtigt berättade han om sin uppväxt. Om hur det starka samhället gjort att han och många med honom, trots svåra förutsättningar, fått en chans i livet. Det var ett av hans bästa tal som berörde på djupet.
Avslutningsvis meddelade han sin avgång som partiordförande, tillika statsminister, vid partikongressen i november. Ett oväntat, men också väntat besked.
Stefan Löfven har varit partiordförande sedan år 2012 och statsminister sedan 2014. En tid som inneburit att tjäna Sverige dygnet runt året om, enorm press och i princip inget privatliv. En arbetsbörda bortom denna värld.
Uppgiften ställer stora krav på ledarskapet, och eftersom jag nu har badat i klokhet under helgen så vill jag gärna reflektera det här med er läsare.
Vad är det för typ av egenskaper vi vill se hos våra ledande politiska företrädare? Vilka förväntningar har vi och vilka krav ställer vi? Jag har erfarit både bra och dåligt ledarskap.
Jag har varit med om ledare som sett till att omringa sig av människor som inte vågar säga emot, misstänkliggjort medarbetare och skapat rädda organisationer. Tänk er att Tyrannosaurus Rex plötsligt kommer in i det kreativa kontorslandskapet liksom.
Tvärtom har jag också upplevt bra ledarskap. Ledarskap som visat tillit, låtit människor växa och ta ansvar. Ledare som inte lekt starke-man, pekat med hela handen och tagit allt utrymme, utan låter andra ta plats.
För mig är Stefan Löfvens ledarskap just så. Som riksdagsledamot har jag haft förmånen att se det på nära håll. Han har visat vad ett demokratiskt modernt ledarskap innebär. Exempelvis genom att inte fronta sig själv i alla sammanhang utan hänvisat till ministrar i regeringen som burit och bär ansvar för olika frågor.
Han har arbetat inkluderande och inbjudit hela partiorganisationen att vara med och påverka. Han har varit mån om vad folk utanför den politiska världen tycker. Han har styrt Sverige genom två av de tuffaste mandatperioderna i svensk politisk historia, förhandlat och sytt ihop överenskommelser. Han har inte varit taskig på Twitter, eller varit den som poppat populistiska oneliners i tv men jag hade inte velat ha någon annan än Stefan under den här svåra tiden med pandemi och politiska kriser. Stefans ledarskap inspirerar och är en förebild för den som blir utsedd att ta vid.