En bra och fungerande regionalpolitik formeras på flera nivåer i samhället, i allt från beslut tagna på EU-nivå till beslut i region- och kommunfullmäktigen runt om i landet. De olika besluten, reglerna och vägvalen behöver förhålla sig till varandra på ett klokt sätt för att skapa en helhet – en sammanhållen politik som visar att samhället tror på hela landet.
Idag finns det bland annat en utmaning på EU-nivå när det kommer till att mäta och följa upp regionalpolitiska insatser. Idag kan exempelvis norra Sverige, rent statistiskt, framstå som mer urbaniserat än Belgien som är EU:s tredje mest tätbefolkade land – vilket såklart blir helt galet.
Då kan insatser som faktiskt varit bra för oss i en utvärdering framstå som tandlösa och utebli i fortsättningen, eller ännu värre, det omvända – att fel typ av insatser på pappret istället ser kloka ut.
Det handlar om samhällsservice. Samtidigt som studier visar att det finns ett positivt samband mellan närvaron av en lokal bank och hur bra ortens företagande utvecklas minskar antalet bankanställda i glesbygd för att istället öka i storstäderna där kapitalet finns.
En banksektor som finns fysiskt närvarande med anställda i hela landet skapar förutsättningar för regional tillväxt då lokala bankanställda är viktigt för att lära känna både kund och marknad.
Centraliseringar och avregleringar är också ett gissel som skapar problem, inte minst för möjligheten till att driva företag i inlandet. Ett exempel är avregleringen av Bilprovningen som Alliansen beskrev i ordalag som att nu när marknaden skulle få råda skulle fler anläggningar öppna och det skulle bli billigare.
Jo fler blev det, i tätbefolkade områden alltså. För glesbygden blev det istället längre avstånd och högre priser. En lokal näringsidkare i Arjeplog beskriver att det handlar om extra kostnader om hundratusentals kronor per år bara i bränsle och chaufförers arbetstid för att besikta företagets fordonspark.
Vi har en regering som arbetar för ett Sverige som håller bättre ihop genom att bland annat prioritera statsbidrag till glesbygdskommuner och fatta beslut om decentralisering av statliga arbetstillfällen, det är viktiga steg. Det arbetet behöver få fortsätta.
Ska vi kunna leva och verka i inlandet, och då och då även starta nya företag, utveckla en och annan innovation och framförallt bygga fler hållbara näringar så behöver vi de långsiktiga förutsättningarna för detta. Vi väljare behöver nu ta på oss glesbygdsglasögonen, vi har inte råd med någon politik byggd på killgissningar och ogenomtänkta förslag förpackade i en marknadslogik som ändå inte fungerar här.